Gissa vem som just skickade sitt ALLRA SISTA KAPITEL i detta manus till sin medförfattare, då? Gissa det, gissa det, GISSA DET?!?
Svar: JAG!!!
(Ja, det var skissartat, och ja, jag kommer vilja skriva om det imorgon, men tyst nu.)
JAG ÄR KLAR!
Nu ska jag ev dricka skumpa med mig själv.
/ Lisa
torsdag 28 februari 2013
fredag 22 februari 2013
The end, nästan, på väg iallafall
Idag ska vi planera slutet på boken.
IDAG SKA VI PLANERA SLUTET PÅ BOKEN!
Var tvungen att skriva det två gånger för att det är så ... otroligt? Japp! TJOHO!
Ska nu bara skriva sista snutten på mitt sista kapitel inför den här vändan så det är fixat innan vårt planeringsmöte.
/ Johanna
måndag 11 februari 2013
Några platser kvar på nybörjarskrivkursen den 23-24 mars!
Vi har fått ett par återbud, så är du intresserad av en helgkurs för vuxna nybörjare? Jag vet en jättebra! Kolla här bara. Pepp, inspiration och kunskap om hur man fortsätter sen på egen hand utlovas. Plus godis och skratt, för det blir det alltid. Brukar bli så himla bra helger, det där faktiskt. Vi ses? Ja!
torsdag 7 februari 2013
Slutet i sikte
Idag har vi träffats och planerat nya kapitel, jag och Johanna. Vårt näst sista sånt möte. HÖRDE NI?!? Vi är snart klara! (Med första utkastet, då. Naturligtvis.) Så himla underlig känsla ändå.
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
tisdag 5 februari 2013
Imorgon? Luuugnt!
Mejlade nyss ett nytt kapitel till Lisa. Jag ligger ett efter så jag väntade att det skulle tjonga in nytt från henne inom 5 min som det brukar. (Sjukt irriterande är det ju.)
Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."
Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.
Tar en påtår på det.
/ Johanna
Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."
Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.
Tar en påtår på det.
/ Johanna
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)