Ses vi på lördag?

Kort avbrott i bloggpausen för viktigt meddelande: På lördag håller Gilla böcker öppet hus i sina lokaler i Hornstull i Stockholm, och manade människor kan komma dit och köpa böcker till specialpris, dricka glögg och säga hej till olika författare (till exempel oss).

12-16 håller det på, i bokhandeln Hallongrottans gamla lokaler (Bergsunds strand 25). Det kommer att finnas skitbra julklappsböcker till vuxna, ungdomar och bebisar.

Vi är där mellan 12-13.

Hoppas vi ses!

/Lisa & Johanna

Bloggen tar paus

Jaha, och nu då? Boken är färdigskriven, tryckt och finns i butik sedan en dryg månad tillbaka och (än så länge) har vi inte påbörjat något nytt skrivprojekt ihop. Den här gemensamma skrivbloggen känns således en smula sömnig för tillfället. Vi låter den sova en stund, va? Kanske skakar vi liv i den i framtiden om vi börjar skriva på någon ny bok eller så, men tills dess blir det ganska tyst här framöver.

Men ni kan ställa frågor! I inlägget nedanför kan ni ösa ur er alla frågor ni har om boken, (med spoilers och allt), så svarar vi så snabbt vi kan i kommentarsfältet.

Fridens liljor!

/Lisa & Johanna

Frågor och svar om boken (SPOILERVARNING!)

Har du läst "Vi måste sluta ses på det här sättet" och har någon fråga du vill ha svar på? SHOOT! Ställ din fråga i kommentarerna till det här inlägget, så svarar vi på samma ställe så fort vi kan.

Och OBS! OBS! OBS! Läs inte kommentarstråden om du inte läst boken och hatar spoilers!

/Lisa & Johanna

Grattis Sandra!

Nu har juryn kommit överens, vinnaren i Instagramtävlingen blev...

*trumpetfanfar*

... @ATTVARASANDRA!

Stort grattis till dig, Sandra - kontakta Gilla böcker (www.gillabocker.se) så att de kan skicka Stringhyllan och alla böckerna till dig! Och tack alla ni andra som också tävlade. Så himla roligt med så många fina bilder!

/Lisa & Johanna

Skynda er att tävla!

Ni glömmer väl inte att tävla i instagramtävlingen, va?

På söndag den 13/10 är det sista dagen, och på måndag kontaktar vi vinnaren på instagram, som alltså ror hem en pockethylla från String och en hel kasse böcker.

Det är superenkelt att delta! Du bara instagrammar en bild från din läsning av "Vi måste sluta ses på det här sättet", taggar bilden med #slutases innan söndag, så är du med!

Juryn består av författarna och förlaget, och vill ni läsa mer om tävlingen så kollar ni här.

Tack för en väldigt väldigt bra bokmässa!!

Dagen efter bokmässan... Alltså, den pågår ju fortfarande, men jag och Lisa åkte hem igår. Sjukt trötta men sååå otroooligt nöjda. En mycket mycket bra bokmässa för team #Slutases!

Lisa blev nominerad till Nils Holgersson-plaketten för sin bok "Allt jag säger är sant".

Jag blev Läsambassadör. (Har vetat om det sen i slutet av maj, men nu blev det äntligen offentligt.)

Vi båda jettade hit och dit och deltog i diverse saker; samtal vi hade tillsammans, samtal med andra, spelade in live-poddar, var med i radio kl 07.00 på fredagsmorgonen, var med på bokbloggarträffar, och så stod vi en massa i Gillas monter och signerade böcker till alla som ville! Jag längtar alltid till bokmässan, men den i år har nog varit roligast hittills!

En jättekort sammanfattning av allt blir: DET HAR VARIT SÅ HIMLA BRA OCH TREVLIGT!!! Och det har varit SÅ HIMLA KUL att få träffa er läsare!! TUSEN TACK!!

Och ett extra stort tack till den snälla person som köpte vår bok i Gillas monter, fick med sig min Sluta ses-tygpåse av misstag och kom tillbaka med den sen!!

/ Johanna

OBS! Den översta bilden på oss är fräckt lånad från Boktyckes blogg. Om du misstycker Boktycke, så hojta till!

Bokmässan, bokmässan, bokmässan!

Här kommer alla program för våra dagar i Göteborg med start torsdag.

Vårt gemensamma schema.

Lisas schema.

Johannas schema.

Om ni vill ha signerade böcker, säga hej eller lyssna på det vi säger så är det bara att dyka upp! Eller haffa oss i vimlet, om vi inte ser superstressade ut.
Let the games begin! På torsdag.

/ Johanna

7 saker som har varit kul med att skriva Hanna och Jens

1) Våra planeringsdagar
Vi har haft såna där vi har dragit upp 6 kapitel åt gången (3 var) och det är på dessa dagar vi bollat allt om karaktärerna och vad och hur som ska hända för dem. Det har varit nördigt och skitkul!! Man pratar ju jättemycket om sånt som inte kommer med i boken också, typ vad Jens har för klädstil eller vad han ska börja plugga på universitetet.
(Från början hade vi ju planeringsdag om hela boken i stort för att klura ut storyn.)

2) Att få respons hela tiden
Efter planeringsdagarna har vi gått hem och skrivit våra kapitel och mejlat dem till varandra, och då har den andra läst och tyckt till direk. Lyxigt! Annars får man ju vänta tills hela boken är färdig innan man får någon detaljerad respons från förlaget. Det tar flera måååånader.
Jag har vant mig vid det här så mycket nu att det känns som att Lisa måste läsa allt nytt jag skriver och ge respons (som hon hittills gjort ocksåpå ett föredömligt sätt).

3) Ha ångest tillsammans inför boksläppet.

4) Läsa reccar och tolka dem ihop efter boksläppet.

5) Prata om Rut.

6) Att vi båda har gått runt på stan och kollat in Jens-liknande personer sen vi efterlyste såna inför fotograferingen
Jag tror jag har slutat spana nu, men jag kollade länge efter vi var färdiga med omslaget.

7) Att ha release-fest!
DET VAR JU SKITKUL!!!

8) Och jag tror det blir skitkul på bokmässan också! Ses vi där?

/ Johanna

Publicera en bok, dra igång en tävling... försvinn från sociala medier?

Nej, nej, nej! Den här veckan har innehållit så mycket diverse bara och swisch! blev det torsdagkväll. Så kan det gå.
Sen i måndags har vi: läst en massa bloggrecensioner och jämfört dem sinsemellan, och tänkt att det är SÅ skönt att vara två i det OCKSÅ eftersom en annan person är exakt lika brydd om vad folk skriver. (Eller jag har tänkt det, men tror Lisa tycker typ lika.)

Visst kommer ni ihåg Instagram-tävlingen? Läs mer. Håller på tom 13 okt.

/ Johanna

Tävling på Instagram!

Vill du vinna en apasnygg pocketbokhylla från String, och en kasse fullproppad med bra böcker? Ja, väl? Från och med idag och fyra veckor framåt pågår en tävling på Instagram. Uppgiften är att instagramma en bild från din läsning av "Vi måste sluta ses på det här sättet", och tagga bilden med #slutases. Du har till och med 13 oktober på dig, sedan korar juryn en vinnare. Läs mer här! Och lycka till!

Tjuvstart på recenserandet

Det är egentligen imorgon det smäller, men några har varit snabba på att recensera. Inte oss emot! Vi har ju väntat och väntat på läsarreaktioner. Här kommer två stycken, och båda råkar dessutom vara väldigt positiva. Åh, såna reccar gillar man.

Boklyan
Motsdelalune

/ Johanna

TJUVLÄSNING, del 6

Han hade självklart tänkt på det, en massa gånger. Någon dag skulle han och Kajsa träffa nya. Det var ju det att separera betydde. Man flyttade isär, man gick vidare. Men varje gång han snuddat vid det hade det känts så abstrakt. Han hade inte fattat hur han skulle göra. Orka börja. Hur skulle det hända? Han hade aldrig kunnat föreställa sig att han skulle gå ut på krogen och så var det en tjej som såg till att det hände. Bjöd in sig själv på te. Te!
Shit, hon kunde ju inte vara kvar? Inte fortfarande? Om man blir väckt nästan mitt i natten av en person som säger att han måste kuta till sin dotter och att man ska smälla igen dörren efter sig, inte stannar man väl kvar halva dagen då?
”Vad är klockan?”
Han vred på sig för att försöka hitta en på väggen eller micron eller någonstans, men det fanns ingen. Både micron och köksklockan var kvar i hans kök. Kajsa såg på sin mobil som låg på köksbordet. ”11.39. Hurså, ska du göra nåt?”
”Nej.”
”Nehej?” Hon såg på honom och han visste precis vart det var på väg då. Den där tonen och minen. Inget artigt gäst-ande och varsågod-ande längre.
”Alltså, gå om du vill”, sa hon mycket riktigt. ”Du får. Du behöver inte sitta här. Det är ju inte din helg och det var jättesnällt att du kunde komma och stanna så länge. We are very, very grateful.” ”Amen, sluta. Jag ’sitter inte här’. Jag undrade bara vad klockan var i största allmänhet, inget annat.” Hon himlade med ögonen. Han tvingade sig att inte fnysa åt det eller reagera. Försökte styra bort dem från det här spåret med ett till ”det var jättegott” om maten. Precis som en gäst skulle ha sagt. Fast en värdinna skulle inte ha ignorerat det uttalandet. Och en värdinna skulle inte sen ha slagit händerna för ansiktet och viskat ”fan”. Eller: ”Allt det här, jag fattar inte hur vi ska ... Och jag är så himla, himla trött. Och jag kan inte ens tänka på hur ...”
”Jag vet.” Han sträckte ut handen och rörde vid hennes. ”Det är okej.”
”Nej, det är det inte.” Hon skakade på huvudet och en snyftning trängde fram. ”Det är fan inte okej. Det skulle inte bli så här.”
Nej. Inte för att han visste om hon menade de två i största allmänhet, eller ett gnällbråk första gången de sågs som officiellt isärflyttade och separerade, eller det faktum att hennes före detta kille redan legat med en annan tjej, men svaret på alla sakerna var ett rungande nej. Det skulle absolut inte bli så här. Det skulle inte kännas så här, något av det. Det skulle kännas bra. Livet, världen, tillvaron. Allt skulle vara bra.
Borde ha varit.

----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

Bokmässeprogram

Om man vill träffa mig och Lisa på bokmässan i Göteborg så kan man bland annat komma till:

1) Gillas monter!
Vi är där på torsdag mellan 16 - 16.45, fredag 9 - 9.45, lördag 10.45 - 11.30.
Vi tänker att vi står där redo att signera böcker och vara allmänt charmiga och trevliga för såna som vill säga hej eller prata lite.

2) Ett samtal i Kulturrådets monter på fredag kl 11.30 - 11.50. Då pratar vi om att skriva en bok tillsammans. Inget seminariekort för detta är alltså i mässhallen.

3) Ett miniseminarium (där man måste ha kort) på fredag kl 16.30 - 16.50. Samma ämne som i Kulturrådets ungefär. 

Hoppas vi ses! / Johanna

TJUVLÄSNING, del 5

Hur gammal var man när man skaffade barn, egentligen? Trettio, typ? Kunde han vara trettio? Hon hade ingen aning. Hon hade inte tänkt så mycket på hur gammal han var igår, mest konstaterat att han nog var några år äldre, eftersom han bodde i egen lägenhet och allt. Men trettio? Någons pappa? Det kändes faktiskt rätt ... weird. Vad gjorde hon egentligen här?
Hon reste sig från sängen och gick ut i köket. Det var överhuvudtaget rätt skumt att vara här när han inte var hemma, faktiskt. Som om hon gjorde något olagligt på något sätt. Snokade. Hon öppnade kylskåpet och tittade nyfiket in mot hyllorna. Ganska välfyllt ändå! Mjölk och fil. Ost. Några tomater i en påse. Matlagningsgrädde. Ett paket bacon. Några burkar med pesto, marmelad, oliver. Ketchup i hyllorna i dörren. Soja. Sötsur sås. Hon sträckte in handen och snurrade på en medicinflaska för att kunna läsa på etiketten. Flytande alvedon för barn. Hon stängde kylskåpsdörren med en smäll och gick ut i hallen istället. Rotade runt bland jackorna och hittade sin egen, stack ner handen i fickan och drog upp sin telefon. Hon kände ett akut behov av att prata med Märta om allt det här. Nu.
 ”Hallå?” Märta sluddrade sömnigt i luren. Hoppsan. Hon hade glömt att klockan var typ mitt i natten fortfarande.
”Hanna? Är det du?”
”Ja, hej, förlåt. Du sov.”
”Ja, jag ... vad är klockan?”
”Vet inte. Inget.”
”Men vad ... vad gör du? Varför ringer du nu?”
”Jag ...” Hon kände sig plötsligt lite osäker. Hur skulle det här låta, egentligen? Jo, du vet den där kaffekillen? Jag står halvnaken i hans lägenhet och snokar i hans kylskåp. Bara så där. Vad gör du själv? Hon tog ett djupt andetag. ”Jag ... jag är hos den där killen från toalettkön. Espresso House-killen. I hans lägenhet.”
”Killen från toalettk... Du är hos honom? I hans lägenhet?” Märta lät som ett eko. ”Varför då? Eller jag menar, vadå, du följde med honom hem? Igår?”
”Mm.”
”Du följde med honom hem? På riktigt? Vadå, har ni ...?”

 ”Mm.”
”MEN HANNA!!!” Märta nästan skrek i luren.
”Jag vet”, flinade Hanna. ”Och en annan grej som vi kan prata lite om också är det här med att han har barn.”
”Barn?”
”Ja, ett barn. Du vet, en sån där liten människa. Typ två år.” 

”MEN HANNA!!!”

----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

Alla dessa direktrapporter från läsare, I love you!

Det är så spännande och roligt just nu, alltså! Trots att #slutases egentligen inte är släppt ännu verkar boken ha nått ut till en hel del läsare redan, och då och då plingar det till på twitter eller bland mejlen eller bland sms:en från riktiga människor som rapporterar direkt från sin läsning. Herregud, vad jag älskar det! Speciellt när rapporterna innehåller multipla utropstecken och små hjärtan och sånt, och typ är i stil med (och jag citerar helt skamlöst nu): "Som lärare i svenska känner jag nu att meningsbyggnaden i mitt babbel inte är ok, eller nyttjandet av utropstecken. Men what the hell!! UNDERBAR BOK!!" eller "Åh, herregud, vilken fin bok ni skrivit. I love it! I ADORE IT!!!" eller ooo, den här tweeten som plingade in nyss: "Överraskas över hur mycket jag engagerar mig i #slutases - så glad på s187! Så arg på s222!"

Och ja, ja, jag vet, det är kanske inte så snyggt att skryta om det så här. Men jag blir ju så GLAD! Det är ju så ROLIGT! Att ni tar er tid att plinga iväg dessa direktrapporter? Att ni läser boken nu? Guuud, vad jag älskar det!

/Lisa

"Rut och hojen"

Okej, nu är Rut outad här på tjuvläsningen, Jens lilla unge som är 2.5 år. Jag och Lisa ÄLSKAR Rut. Av den anledningen, och för att de som hittills läst boken och hört av sig också verkar älska Rutan Tutan, så kom jag på en möjlig uppföljare igår. Det är en bilderboksserie om bara Rut. Hon förtjänar en huvudroll! Jag vill skriva "Rut och hojen". Lisa vill skriva "Rut får psykbryt på Ica". Man kan också tänka sig "Rut leker med djuren" och "Ruts pappa är dum".
Vi får se?

Och nu är det inte så länge kvar till den 16:e när det är OFFICIELLT SLÄPP!! Och det är inte alls länge till den 12:e sept och då går den fina dealen ut med Bokus. Köp "Vi måste sluta ses på det här sättet" där och ange koden "slutases" när du kommer till kassan. Du får 20 kr rabatt. Skynda fynda!

/ Johanna

TJUVLÄSNING, del 4

”Har du barn?”
Hennes förvånade röst fyllde hela den lilla hallen. Har du barn? Att döma av tonfallet hade hon lika gärna kunnat säga cancer, aids, spetälska, vad som helst, något horribelt bara. Har du BARN?
”Ja.” Jens följde Hannas blick till dockvagnen. ”Men hon ... Ja, ett. En tjej. Men hon är ju inte här nu, för ... Du, jag sätter på lite tevatten, va?”
Han släppte taget om henne och vände, gick ett par steg in mot köket. Ångrade sig. Stannade.
”Hon heter Rut. Hon är två och ett halvt. Och just nu är hon ju hos sin mamma. Givetvis. Så att ...” ”Jaha. Ja, givetvis.” Det hördes hur hon försökte göra rösten normal igen. ”Vilket gulligt namn. Rut.” ”Mm. Hon är gullig. För det mesta.”
Hanna nickade där hon stod kvar i hallen. Håret var lite rufsigt. Var det han som hade gjort det? Deras jackor och mössor låg i en pöl på golvet runtom henne. Just på det sätt som han skulle ha blivit vansinnig på annars.
Fattar du att vi just kysstes?! hade han lust att säga åt henne. Eller ropa eller skrika. Du och jag! Hångel! Vet du hur ... Shit. Hur länge sen det var som jag .... Hjärtat dunkade på honom och hans mun smakade av henne och alldeles, alldeles nyss hade han ...
”Men kom in”, sa han och gjorde en liten vinkning. ”Jag ska ...”
Sätta på tevatten, bädda till sängen, öppna en öl, slänga sig på henne igen? Eller något helt annat. Vad skulle han? Vad gjorde man nu, vad borde han göra? Om man är en kille som precis har flyttat ut sin sambo och sitt barn, och sen går ut på krogen och ...
Nej, fel approach. Helt fel.
Om man är en kille som går ut på krogen och träffar en söt tjej och börjar prata med henne och sen följer hon, kors i taket och ta i trä och femtusen andra besvärjelser för sånt händer aldrig, inte förrän nu, men hon följer med en hem och ...
  ”Ganska luftigt”, sa Hanna bakom honom.
 Hans vardagsrum. Efter Kajsas flytt bestod möblemanget av en soffa och ett soffbord, en elljusstake i fönstret och en golvlampa bredvid soffan. Mot ena väggen stod tre bokhögar prydligt uppradade, men bokhyllan var hos Kajsa. Det var även fåtöljen, alla blommor och tygstycket från Mexiko som hennes mamma köpt och som de haft på väggen bakom soffan. Kajsa hade tagit med sig det mesta av det där krimskramset som han inte direkt tänkt på förut men som han nu fattade gjorde att ett rum såg ut som ett hem och inte bara en uppställningsplats. Och det såg för jävligt ut utan allt det. Det hjälpte inte att hans mamma, måste det vara, hade städat och gjort det bästa av situationen med att stapla böcker prydligt och så. Det såg ändå kalt, sterilt och fult ut.


----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

Bokfrukost i Umeå den 17 okt!

Om man bor i Umeå med omnejd så kanske man vill komma på bokfrukost på Pilgatan den 17 okt kl 8.15? Jag pratar om både "Vi måste sluta ses på det här sättet" och min andra nysläppta bok, "Lite ihop", som är för såna mellan 9-12 år (och som även utspelar sig i Umeå, tom lite på Pilgatan). Det är gratis frukost, men begränsat antal platser och anmälan görs till info@lillapiratforlaget.se senast 11 okt. Program mellan kl 8.15-9.15.

(Obs, bara jag, inte vi båda den här gången.)

/ Johanna

TJUVLÄSNING, del 3

Det hade varit en väldigt bra kväll, det här. På så många sätt. Först för att Märta och hon hade haft så kul med alla Parisplaner och allt. Sen för det där ganska äckliga vinet, som lagt sig som en fnissig matta i magen. Och så nu, den här Kaffekillen. Hanna sneglade lite på honom. Han var ovanligt rolig för att se så vanlig ut, faktiskt. Lite som när han sålde kaffe, fast ännu bättre. Han såg kanske inte så mycket ut för världen i sina vanliga jeans, sin vanliga halsduk, sitt vanliga hår som skulle behöva klippas lite, och sin vanliga vinterjacka som såg varm och praktisk ut. Ändå kom Hanna på sig själv med att le så mycket att det nästan började göra ont i kinderna vid det här laget.
”Jag ska visa dig en sak”, sa hon. ”Som du kanske kan ha nytta av i fortsättningen. Det är lite komplicerat, men om jag tar det väldigt långsamt så kanske du klarar av att hänga med?”
Han nickade.
 ”Är du med?”
Ny nick. Som i slow motion sträckte hon fram handen mot honom tills hon stod i perfekt hälsningsposition med handflatan i luften.

”Hanna”, sa hon. Han var ganska gullig när han log, faktiskt. Och lättlärd! Hans kalla hand greppade tag om hennes handflata i ett alldeles lagom hårt handslag.
 ”Jens.”
”Trevligt att träffas.” 

”Verkligen.”

----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

Kom till Vallentuna och Lidingö i oktober!

Nu blir det evenmangsinfo här på bloggen. Ta fram kalendern och anteckna!

På lördag den 12 okt är jag och Lisa på Vallentuna bibliotek kl 14 och pratar om skrivande, läsning, böcker och givetvis "Vi måste sluta ses...". Gratis inträde.

På lördag den 19 okt är det Kulturnatt på Lidingö bibliotek, och då följer vi med vårt förlag Gilla böcker dit. Jag vet inte tiden än, men det blir dagtid. Inte natt. Också gratis.

När jag känner mig lite mer utvilad och välorganiserad ska jag även skriva ett inlägg med alla tider på bokmässan i Göteborg, men det blir inte ikväll.

/ Johanna

TJUVLÄSNING, del 2

När Jens sköt upp dörren fick han tränga sig förbi två tjejer som stod där utanför och väntade på att damtoan skulle bli ledig.
 ”Vänta, är det nån därinne?”
En av tjejerna spanade förbi honom in mot herrarnas.
”Nej.”
”Är det både pissoar och en vanlig toa?”
”Eh, ja?”
Det var hon som Manny börjat jiddra med vid baren. Hon såg inte trött ut. Rosiga, glada kinder och pigga ögon. Hon hade brunt hår som var uppsatt i en hästsvans, och en kofta och ett vitt linne med röda knappar. Såg ut som en typisk Söder-tjej; söt och lite lagom arty.
 ”Kan du stå här och vakta medan jag bara slinker in?” bad hon.
”Vakta?” upprepade han.
”Jamen, om du står här så tror killarna att det är kö så då går dom inte in och då råkar ingen få en chock om han plötsligt möter en tjej när han precis har langat fram sin ...”
Hon gjorde en gest med handen och han fyllde automatiskt i det saknade ordet.
 ”Snorre.”
 I samma sekund kom han på att hon nog inte menat att han skulle svara. Hon visste vad det hette. Hon var inte en tvååring som frågade vad allting var. Hon hade väl snarare försökt att inte säga det. Och snorre? Hallå, vad var det för ord? Om han i alla fall gått på penis, eller snopp. Mer neutralt och vuxet, värdigt en individ över fem år. I värsta fall kuk. Men snorre var ju liksom ...
 ”Exakt”, fnissade hon mycket riktigt. ”Så då står du här, okej?”

 ----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

TJUVLÄSNING, del 1

"Och mer då?”, sa Märta otåligt. ”Berätta mer!”
Hanna log och lutade sig tillbaka på stolen. Hon njöt. Det här var precis så perfekt som hon hade hoppats när hon stod hemma i hallen och drog på sig stövlarna för några timmar sen. Eller ännu bättre? Kanske ännu bättre. Märta strålade som ett sprakande tomtebloss mitt emot henne, mer och mer uppspelt för varje liten detalj Hanna la fram.
”Okej”, sa Hanna leende, och drog medvetet ut på härligheten lite extra genom att slänga in en ny näve nötter i munnen. ”Är du beredd, baby?”
Märta nickade entusiastiskt. Hon var redo.
”Lyssna nu då”, sa Hanna, ”Maraiskvarteren. Dom måste du komma ihåg. Kan du upprepa efter mig? MA-RÄ-KVAR-TE-REN.” 

Märta repeterade lydigt.
 ”MA-RÄ-KVAR-TE-REN”, sa hon. ”Vad är det?”
”Våra nya favoritkvarter.”
”Åh, är det?”
 ”Mais oui, baby.”
Märta gjorde sin vanliga överdrivna klappa-i-händerna-som-ett-alldeles-för-peppat-barn-gest, och fick Hanna att skratta till för säkert hundrade gången ikväll. Alltså, entusiasmen kring det här bordet nu! Den nådde nya rekordnivåer hela tiden. Hanna skulle mycket väl kunna lutat sig fram och pussat på sin bästa kompis i ren och skär glädjeyra om det inte hade varit för att hela bordsytan var belamrad med glas och flaskor och nötter och grejer.
 ”Varför gillar vi just dom kvarteren så mycket då?” frågade Märta lite mer sansat.
”För att dom är typ så här: Fina gator med slitna gråa hus och små katter som går omkring och mjauar romantiskt i skymningen.”
”Mmm ... katter som mjauar. Heter det inte jamar?”
”Mjauar, jamar, whatever. Fokus nu!”
”Oui, mademoiselle!”
 Märta la båda händerna på bordet och satte sig ordentligt på stolen med ryggen rak som en pinne och blicken uppmärksamt riktad mot Hannas mun. ”Jag lyssnar.”

Hon behövde inte tjata. Hanna hade så mycket att berätta för henne att hon nästan inte visste vart hon skulle ta vägen. Alltså, Paris! Fatta! Märta och hon hade pratat i flera år om att flytta dit efter studenten, och nu hade hon precis varit där under jullovet, på plats, mitt i drömmen. Visserligen med sin familj och inte med Märta, men ändå. Ändå!
 ”Och så finns det skitcoola små butiker i varje hörn där man kan köpa snygga grejer. Och små bagerier! Och kaféer! Och överallt är det helt asbra stämning, för hela området är fullt av snälla judar och festliga bögar och det är ingen brottslighet alls knappt.”
 ”Är det inte?”
 ”Nej. Förstå hur perfekt! Och sen finns det jättemånga små, mysiga barer där vi kan sitta och läppja världsvant på ett glas vin fast det typ bara är mitt på eftermiddagen, för det är sånt man gööör i Paris, det är liksom ingen stor greeej.”
 ”Oh la la.” Märta suckade lyckligt. Hon höll upp sin cider lite i luften och tittade utstuderat drömmande ut genom fönstret.
 ”Så här?” frågade hon. ”Ser jag världsvan ut nu?”
Hanna rynkade ögonbrynen.
”Så där.”
 ”Vadå, så där?”
 ”Jamen, den där cidern förstör ju rätt mycket.”
Märta vände snabbt ansiktet mot henne igen. 

”Åh, Gud!” sa hon. ”Säg inte att jag måste lära mig dricka vin!”
 ”Jo”, sa Hanna nöjt. ”Och äta ost som luktar fis.”

----------------  
Vi måste sluta ses på det här sättet släpps 16 september. Den riktar sig till läsare från 15 år och uppåt, och är skriven ur två perspektiv. Vartannat kapitel är 18-åriga Hannas. Vartannat är 24-åriga Jens. Det är är ett av sex tjuvläsnings-utdrag ur boken som vi kommer att publicera på bloggen de närmsta veckorna. Och blir du sugen på att läsa mer? Då kan du förhandsboka boken, och få den till specialpris på Bokus! Ange koden "slutases" när du kommer till kassan, så blir boken 20 kronor billigare än vanligt. Klicka här för att förhandsboka! Erbjudandet gäller fram till 12 september.

Sugna på lite tjuvläsning?

Nu är det två veckor kvar tills boken släpps. TVÅ VECKOR! Det är inte så jättemycket ändå. Under tiden vi väntar (ja, vi väntar. Och förhoppningsvis även några av er.) så har vi tänkt publicera sex stycken tjuvläsningsinlägg här på bloggen.

Det blir korta utdrag ur boken, tre från Hannas perspektiv, tre från Jens perspektiv, med start om... en liten stund.

Hatar man spoilers så läser man inte. Men samtliga utdrag är från inledningen på boken, och avslöjar bara lite lagom mycket smask (tycker vi själva i alla fall).

Hoppas ni gillar!

Förhandsboka boken till specialpris!

EXTRA! EXTRA! Just nu (och fram till och med 12 september) får du 20 kronor rabatt om du förhandsbokar vår bok hos Bokus. Ange koden "slutases" när du kommer till kassan bara, så ordnar det sig!

Klicka här för att förhandsboka!

Dagen efter RELEASEN

Jag har blivit förkyld, men struntsamma, för det var så HIMLA KUL IGÅR!!! Releasefesten blev allt vi drömt om - och vi har ju drömt mycket om den.

Det var så trevliga människor som kom (jättejättetrevliga!!) och det var så bra och glad och rolig och mysig stämning (supersuperbra!!) och böckerna tog nästan slut och vinet tog faktiskt helt slut. SÅ KUL!!!
Och yes, detta tillfälle kräver en total overload av versaler och utropstecken.
TUSEN tack ni som var med och förgyllde kvällen och skapade den fina stämningen och köpte boken och lovade att läsa den snabbt! (Vi kommer särskilt ihåg er och vi väntar på respons. Och med "snabbt" så menar vi inom en vecka. Deal?)
Det var lätt värt att dra på sig en förkylning för den här festen!

Jag och Lisa måste ju också tacka förlaget som hittat en så himla bra lokal (So Stockholm galleri i Kungsan om någon skulle råka leta efter superschysst festlokal för typ 100 pers eller hur många vi nu var där inne samtidigt som max?) och hade handlat massa goda ostar och vin och fixat och donat. SÅ HIMLA FINT! TACK!

Nu känns det så roligt och skönt att boken äntligen är ute i världen. Vanliga människor har fått den och kan läsa den. Vanliga människor is the shit!

HOPPAS NI GILLAR DEN!

/ Johanna

PS. Om ni har bloggat får ni gärna lämna en länk i kommentarerna. I vanlig ordning missar man ju att ta foton på sina egna fester, så jag har typ två bilder.

PS2. Våra snygga klänningar kom från COS. Vi var tyvärr inte sponsrade.

Äntligen fredag!

People, DET ÄR FREDAG! Idag har vi releasefest! Är mycket entusiastisk här mitt i allt fixande. Har som ni ser till exempel målat naglarna klart! Och gjort låtlista! Återstår skymningssminket och några timmars väntande bara. Untz-untz, etc. /Lisa

Redo för release

På fredag (om tre små ynka dagar!) har vi releasefest för "Vi måste sluta ses på det här sättet" och ska fira att boksläppet närmar sig. PEPPEN! Som man brukar säga i sociala medier.

Idag har vi varit på förlaget och stämt av skitviktiga saker inför denna release, nämligen: klädsel, till exempel. Himla tur det, eftersom det visade sig att jag och förläggar-Ada hade varit och köpt LIKADANA klänningar till denna happening. Hur fånigt? Jättefånigt. Ada får således göra om, göra rätt, och byta klädplan. Det är sådant förläggare tvingas göra för sina författare, om ni inte visste.

Vi diskuterade också smink rätt länge. Det var tricky. Vad är mest passande för en release, lite modest vanlig dagsminkning? Eller hårdsminkad kvällsmakeup? Vi enades om: skymningssmink. Jag tror ingen av oss vet exakt vad skymningssmink är, men skit i det. Det kommer bli bra.

Tiotusenkronorsfrågan som återstår är om vi ska läsa ett stycke ur boken högt eller inte, när vi står på scen. Jag tycker: ja! Johanna tycker: nej! Senaste budet är att jag väl "kan börja läsa" mitt stycke, så får Johanna "se lite" hur hon gör sen. Eh? Jag ser framför mig hur hon lite diskret backar av från scenen när jag börjat läsa, och att jag sedan ser hennes rygg i fjärran när hon kutar sitt snabbaste från festen som om livet stod på spel. "Vi får se" om jag accepterar det upplägget eller avkräver ett säkert besked innan festen.

/Lisa

From 16 sept, aldrig mer lämna hemmet osminkad

En helt ny grej med den här boken är att vi har vårt författarporträtt på fliken på baksidan.
Iiih!
På ungdomsböcker (i Sverige) brukar man inte ha sånt, så alla ungdomsförfattare har kunnat gå runt helt inkognito. Men nu är det nya tider för oss. Jag väntar mig att bli igenkänd så fort jag kliver ut från huset.
Eh, nej.
Fast det har faktiskt hänt två gånger att jag suttit på tunnelbanan och sett människor läsa min bok. Det märkliga var att det var samma bok båda gångerna ("En liten chock") och att det var på tunnelbanan hem till mig. Båda gångerna blev jag skitstressad!! Kände för att byta vagn eller jag vet inte vad, och då hade ju ändå ingen en enda susning om att jag, författaren, satt på andra sidan gången. Ingen annan reagerade utom jag alltså.
Tänk om samma sak händer med "Vi måste sluta ses på det här sättet"? Och tänk om läsaren viker ihop boken och råkar se bilden, och sen råkar hen se mig, och då... ja, VAD händer då?

En "tröst" i detta nya offentliga liv är dock att vi är väldigt sminkade och snygga på det där fotot. Och att Petter Cohen som fotat var jättebra och vi hade kul och lyckades se naturliga och glada ut. Det ÄR en jättebra bild. Men en förvarning bara inför den 16 sept - vanligtvis ser jag betydligt mer vardaglig ut. Jag brukar inte börja varje morgon med att åka till MakeUpStore och bli sminkad i 60 min, och jag går inte omkring i en retuscherad verklighet. Kanske ser jag lite trött eller stressad ut ibland. Det händer att jag har huvudvärk. Eller är svettig. Ni vet, livet helt enkelt. Sånt där som gör att man inte glider omkring och osar snygghet dygnets alla timmar.
Ta det här som en disclaimer alltså - författarna KAN vara lite mer nedtonade och naturliga i verkligheten!

/ Johanna 

Saker man gör när man väntar

Har ägnat arbetsdagen åt att klippa/klistra/texta kort som vi ska ha till ett specialutskick av boken i nästa vecka. Är helt trött i pysselhanden nu, och otålig som ett litet jämfotahoppande barn pga vill skicka ut NUUUU! (Men jag antar att det framgick i förra inlägget, kanske? Att vi är otåliga? Gissar: Ja.)

Nåja.

Nästa vecka är det releasefest. Det blir roligt!

Och sen är det väl ändå snart september?

Denna väntan, it's driving me crazy!

VI VILL HA LÄSARREAKTIONER. Skulle kunna vara en alternativ rubrik.
För några veckor sen kom boken från trycket. Igår släpptes trailern. 16 sept är det recensionsdag. Det är SÅ HIMLA LÄNGE DIT. Både Lisa och jag är helt "vad ska folk tycka? Tror du dom gillar den? Men tänk om dom inte gör det?! Nämen, dom måste gilla den!".
Åh åh åh. Den här limbotiden när den finns (har kommit från tryck) men ändå inte finns (inte i affär än) är alltid så himla jobbig. De enda personerna som har läst den är de på förlaget och vi har ju redan pratat om allt med boken tjugofem gånger, man vet precis vad de tycker. Och det räknas inte riktigt heller. Det måste komma respons från VANLIGA människor, såna som läser den för första gången.
Med detta avslöjar jag alltså att jag inte är den sortens författare som undviker att läsa recensioner. Jag är tvärtom-sorten. Lisa med. Vi läser allt.
Och om NI har läst den innan recdag, och känner att ni inte tvunget måste vänta till just den 16 för att meddela oss lite privat vad ni tycker så kan ni väl mejla? mejlaintenu@gmail.com
Sen får ni givetvis gärna blogga och twittra och skriva den 16 sept också, men vi blir inte sura om ni tjuvstartar med ett mejl. För vet ni hur länge vi hållit på med det här verket? Just det, i evigheter, så ursäkta om man blir lite ivrig här på spurtsträckan, va.

Obs, om ni råkar hata den - glöm allt jag just sagt om mejl, etc.

/ Johanna

Boktrailer!

Kolla här nu då, boktrailern för boken är klar! Tycker de är så fina, Hanna och Jens! Eller ja, personerna i filmen och på bokomslaget heter ju inte Hanna och Jens i verkligheten, men i mitt huvud - där är de Hanna och Jens, och de är det med bravur. /Lisa

Vad är det här för bok egentligen? Vem ska läsa den?

Det börjar närma sig nu. Boken finns färdig, snart skickas det ut pressutskick, och när som helst nu kommer förhoppningsvis de första personerna (som INTE är vi själva) att läsa Vi måste sluta ses på det här sättet. Very exciting!

Två frågor som alltid dyker upp så här i början när man (okej: jag) stolt viftar med den färdiga boken i handen är "Jaha, fin! Men vad är det för typ av bok då? Och vem ska läsa den?"

Så här tänker jag:

Vi måste sluta ses på det här sättet ska läsas av folk i åldern... 15-100 år. Man får så klart vara yngre också. Och äldre, för den delen. Men med tanke på hur gamla huvudpersonerna är, i vilken livssituation de befinner sig, och vad boken handlar om så gissar jag att den kommer att landa allra bäst hos läsare som är sisådär... tjugonånting år gamla. Som kanske har gått ut gymnasiet, men inte börjat pensionsspara ännu. Kille eller tjej spelar ingen roll, tycker jag. Det finns båda sorterna med i boken. Om nu det spelar någon roll.

Och den handlar om Hanna (18 år) och Jens (24 år). De bor i Stockholm och träffas på ett uteställe en av de sista dagarna på jullovet. Först börjar de nästan bråka vid bardisken. Men lite senare stöter de ihop utanför toaletterna, och då bråkar de inte längre. Och när kvällen är slut hamnar de på samma tunnelbana hem. Då bestämmer sig Hanna för att hon nog kan tänka sig att ta en omväg. Hem till Jens...

Så här: Det är en kärlekshistoria. Och vi har försökt skriva den så att den ska vara underhållande, rolig, och rätt lättsam att läsa. Och lätt att känna igen sig i! Både Johanna och jag gillar att läsa böcker där personerna känns verkliga, där både humor och allvar får plats, där man kan känna igen sig i alla vardagsdetaljer och känslorna känns på riktigt. Det är en sådan vi har försökt skriva.

Hoppas vi lyckats!

/Lisa

Berätta om kassakillarna på Ica?

Jo, så här är det med kassakillarna. Jens är ju 24 år. Kille. Varenda gång jag skriver om en karaktär blir jag oerhört intresserad av andra likadana av samma kön och vill gärna spana och tjuvlyssna på dem. Skriver jag om en 12-årig tjej så blir såna alltid intressanta om jag ser på dem på stan, tunnelbanan, etc. Vad säger de, vad har de på sig, hur låter de, hur beter de sig? Samlar på mig alla detaljer jag hittar som en svamp, och sen använder jag det i boken. Den blir bättre av det. Ju mer autentiskt jag har om karaktären desto bättre. I synnerhet deras sätt att prata, för det är otroligt viktigt att få det rätt.

Förra sommaren/hösten när vi kommit igång på allvar med "Vi måste sluta ses...", så råkade det i samma veva börja ett gäng unga killar på mitt Ica. Det var som att de hade ett generationsbyte bland personalen hux flux. Dessa killar verkade vara i precis samma ålder som Jens.
Vad gör man då som författare?
Jo, man går tex och handlar efter middagsrusningen för då kan man söla lite mer utan att väcka irritation och därmed tjuvlyssna extra när kassakillarna pratar sinsemellan. Mycket bra för romanen! Perfekt tajming faktiskt.

Verkar det här knäppt? Äh, det gäller bara att göra det med finess. Tjuvlyssna diskret. Stå inte och stirra på folk, men ha stora öron. Det är verkligen guld värt att få in rätt stil och rätt jargong hos sina påhittade personer och eftersom jag själv varken är 24-årig kille eller 12-årig tjej får jag ta till lite hjälp.
Det här är en rekommendation till alla som skriver. Stalka er karaktär, men gör det diskret. Ni kommer att få rena guldkorn, jag lovar.

/ Johanna 

Tadaa!

Åh, herre! Den är ju helt tjock och härlig! Så himla speciell känsla detta, att få ta i boken första gången!

Står i startpostition

Vid lunchdags idag kom ett mejl från Anna på förlaget.

"Vi har just fått höra att er bok kommer från tryckeriet redan idag eller imorgon. Vill ni komma förbi och hämta den?"

Eh... vill vi komma förbi och hämta den? HELL YEAH!

Har sedan lunchtid stått i startposition vid dörren och väntat på att få höra att boken landat, redo att rusa det lilla kvarteret bort och glo på härligheten. Så himla spännande! Alltså, jag vet ju hur boken ska se ut och allt, men ändå: Så himla spännande! Så himla på riktigt!

/Lisa
 

Hej augusti!

Igårkväll sågs Lisa och jag på stan efter ett ovanligt långt kontaktuppehåll. Semester, ni vet. Och tydligen torp utan internet (Lisas). Ojojoj. Vi har haft en hel månad utan ens ett litet mejl, och det kändes lite konstigt för annars hörs vi nog ett par gånger i veckan. Jag kanske sätter igång och mejlar järnet nu bara därför?

Saker vi bla pratade om igår:
1) att det första exet av boken kanske kommer från trycket i veckan? Läs: vi hoppas det!
2) att vi ska ha releasefest den 30 aug. FEST! Vi måste börja knåpa ihop gästlistan.
3) att jag ska klippa mig den 19 aug. Okej, det var mest jag som pratade om det. Jag ser mycket fram emot det datumet för jag har sparat ut håret i sommar och det har varit jobbigt. (Känt från sociala medier.)
4) att man kanske nuförtiden kan åka till Berlin utan att kunna någon tyska?
Ja, och sen kom vi alltså in på diverse. Men hursomhelst, nu är det slut på semestrar, alla har internet igen, det är augusti och boksläpp närmar sig. Nu blir det mer fart här!

PS. Under sommaruppehållet här på bloggen så har Bokfreak publicerat en intervju med oss.

/ Johanna 

Claes Borgström kanske får en bok

För någon vecka sen satt Lisa och jag i en park och åt en wrap (det var vid Hornstull och om ni är sugna på wraps i alla dess former så är Hornstull the place to go) och spånade om vilka som borde få ett ex av boken för att förhoppningsvis skriva / blogga om den. Även såna som vi är imponerade av i största allmänhet och som vi gärna skulle vilja läste den.
Vi kom i princip bara på kvinnor / tjejer.
"Har du inga män som idoler?" frågade Lisa.
"Claes Borgström!" utbrast jag och hon skrev lydigt upp det namnet på listan.
Alltså, vet ju inte om det blir så att vi faktiskt skickar en bok till honom, men jag HAR Claes Borgström som idol. Vi skiter i den där rättsskandalen som han varit involverad i på senare år och tänker bara på JämO-tiden. Jag tycker Claes Borgström var superbra som JämO och som talesman för jämställdhetsfrågor. Så klok och saklig, och så älskar jag hans röst.
Idol.

/ Johanna

Slutkorret

Jag vet inte HUR många gånger jag har läst den här boken, men alldeles nyss blev det nog sista gången på flera veckor. Ada mejlade oss slutkorret. Alltså sista sista SISTA versionen som ska skickas till tryck på tisdag.
I måndags gick vi igenom allt tillsammans, och sen har vi hörts via mejl om uppskattningsvis 150 ärenden av arten "vi stryker "om" i den här meningen", eller "ska vi säga ngt om syrran", eller "ska det vara kursiv här?". Stort och smått att okeja. Mejlrekord på en vecka tror jag. Och nu är det klart. Det var en enda fråga kvar att svara på som rörde sista kapitlet. Mitt svar på den blev "OK".

Jag scrollade igenom allting baklänges sen för omväxlings skull (eftersom jag börjat läsa det där sista kapitlet), och gladdes åt att jag fortfarande tycker vissa grejer är skitroliga - fortfarande pga de många många genomläsningarna - men orkade inte petläsa. Se inte det som en kritik av hur bra / dålig den är, utan ta det bara som en helt naturlig reaktion när man har jobbat med något i ett par år och läst och läst och läst. För hur många böcker läser man annars om FYRTIO gånger? Exakt. Jag kan själv bara komma på 7 andra jag gjort det med.

Iallafall, hoppas nu att nästa gång jag läser "Vi måste sluta ses på det här sättet" så är det som en riktig bok, inbunden och snygg. Även om jag är superless på den för tillfället så längtar jag som en galning efter just det ögonblicket. Och sen... så himla spänd på vad den får för mottagande! Och vad den kommer att hitta för läsare! Och om de kommer att gilla Hanna och Jens!! Det blir skitspännande, allting!

Tryck! Tryck!

/ Johanna

Houston, vi har ett färdigt omslag!

Det är en stor dag. OMSLAGET ÄR KLART! Så här ska boken se ut.

Sju timmar senare

Kanske att jag (och Johanna) alldeles nyss slog nytt personligt rekord i mötestid med bokförlag? Jag tror eventuellt det. De senaste sju timmarna har vi suttit tillsammans med vår redaktör Ada på Gilla Böckers kontor och gått igenom vårt manus, mening för mening, sida för sida. Alla 336 sidorna, från början till slut.

"På sidan 22, andra stycket, tre rader ner från blankraden? Där vill jag strycka ett "verkligen". Går alla med på det?"
"Sidan 46, sista meningen. Tycker ni att den ska vara kursiv eller inte?"
"Sidan 153, mitten av sidan, i dialogen mellan Jens och Oskar. Kan vi ändra "men" till "fast" där? Är alla okej med det?

Är så slut i huvudet nu att jag knappt minns vad jag heter.

Men vi hann färdigt!
Det blir bra!

Nästa vecka skickas boken till tryck.

/Lisa

Att försöka skriva lite mer sex på lunchen

Har kommit in i en stillsam semesterlunk där det tar en vecka att fixa sånt man annars river av på två dagar... Men idag lyckades jag skapa en lite mer normalstressad dag helt plötsligt med inbokad fm och em, och däremellan på lunchen manusredigering. Det närmar sig slutet för "Vi måste sluta ses..." och nu gör vi de sista sista tilläggen innan manuset sätts (så att det ser ut som riktiga boksidor). 

Jag gör mina ändringar precis just nu och sitter på en ganska fullsatt och stimmig lunchrestaurang inne i stan. Har vanligtvis inga problem att skriva med en massa folk omkring mig, men det här att lägga till några rader sex i ett kapitel? Nja, det gick inte. Inte för att jag är generad att någon ska råka se det, utan bara för att det inte är samma som att göra de andra rättningarna med fix av meningar eller ett par ord här och där. Då går det att flyta igenom texten rätt scrolligt och läsa lite av det som står runt ändringen så det blir rätt. Men sextillägg? Nej, jag kunde tydligen inte skriva det i ett halvstressat läge mellan varmrätten och kaffet. 

Dagens insikt denna tisdag. 

/ Johanna 

Vi redigerar för fulla muggar

Just nu håller vi på att beta oss igenom sida för sida av manuset med Adas redigeringar. Hon har skrivit kommentarer / ändringsförslag / frågor om saker hon inte fattar i word-dokumentet, och sen mejlar hon sjok på 40-50 sidor åt gången till mig och Lisa.

Våran rutin då är att Lisa kör först och fixar till sina kapitel efter kommentarerna. Sparar ner ny version, skickar till mig.

Jag brukar få den fram emot lunch eller under eftermiddagen, oftast. Och då är jag oftast lite trött eller inne i något annat jag håller på med, så ärligt talat brukar jag tänka "men ååh, kommer det här nu, jobbigt...". Alltså det är inget emot texten, utan bara normal sinnesstämning för mig på eftermiddagen. Min bästa och mest koncentrerade skrivtid är morgon till lunch. Av den anledningen sätter jag sällan igång direkt jag får manuset av Lisa utan väntar till dagen efter. Stiger upp tidigt - vi snackar kring 6 eller 6.30 för sån är jag, godmorgon godmorgon! - och bara river av det. Hittills har det inte tagit längre än ett par timmar för det handlar inte om att skriva till nya kapitel utan mer om att fixa i de redan befintliga. Mejlar tillbaka till Ada och Lisa. Väntar på nytt sjok. Repeterar hela proceduren om och om igen.
Nu har vi nått sidan 180 ungefär. Drygt 100 kvar.

/ Johanna 

Titta! En omslagsfotografering

Igår eftermiddag i Sandsborg, photoshoot till framsida och boktrailer! Modellerna P och F (så himla duktiga och tålmodiga), fotografen Ola, formgivaren Lollo, förlaget Anna och Ada, författaren moi. Och hunden Dolly. Ett helt team.

Det fotades under tunnlar, på hinkar, på bänkar, på perrongen, på tunnelbanan, och framifrån och bakifrån. Tre och en halv timme tog alltihop. Gissar att modellerna var rätt så trötta sen. / Johanna

Omslagsparet är hittat!

Stort stort tack alla ni som mejlat in bilder på er själva eller på folk ni känner! Så många bra förslag!
Nu har vi kollat hårfärger och stilar och ålderslook och allt sånt och hittat ett omslagspar, så vi behöver inga fler kandidater. I helgen sker fotograferingen. Very exciting! Jag ska vara med och tänkte tjuvfota lite, så rapportering kommer.

/ Johanna

Vill du vara med på vårt bokomslag?

I nästa vecka ska vårt bokförlag och en proffsig fotograf ta foton till omslaget på vår bok. Så nu letar vi efter de perfekta personerna att fotografera! En tjej och en kille som skulle kunna vara våra huvudpersoner Hanna och Jens, som kan tänka sig att ställa upp på en fotografering och pryda vårt bokomslag så småningom. Vill du (eller någon du känner) kanske vara med?

Vi letar efter:

1. En kille, som ser ut att vara ungefär 24-25 år.

Så här tänker vi oss att Jens ser ut: Han är en helt vanlig, normallång och normalt vältränad kille, med mellanblont/cendréfärgat/ljusbrunt hår i en inte allt för uppseendeväckande frisyr. Han har oftast jeans och t-shirt eller luvtröja på sig. Han är inte så snygg så att man vänder sig om på gatan efter honom och skriker WOW!, men han är söt och fin och bra och allt.

2. En tjej, som ser ut att vara ungefär 18-19 år.

Så här tänker vi oss att Hanna ser ut: Hon är en helt vanlig, normallång och normalt vältränad tjej, med hyfsat långt brunt hår. Hon gillar också jeans och har inte så väldigt uppseendeväckande kläder. Och hon är söt och glad och rolig och cool! Men liksom inte skolans tuffaste och hårdaste brud.

Stämmer du, eller någon du känner, in på dessa beskrivningar? Kan/vill du vara med på vårt bokomslag, och komma till en fotografering (i Stockholm) antingen på torsdag 6/6, eller på lördag eftermiddag den 8/6?

I så fall - mejla oss så fort som möjligt på mejlaintenu@gmail.com och skicka med en bild på dig själv så vi ser (åtminstone ungefär) hur du ser ut. Skriv gärna hur lång du är också! Så hör vi av oss så snabbt vi någonsin kan och berättar mer.

Det kommer säkert att bli en asrolig fotografering!

/Lisa & Johanna

Knausgård eller jag och Lisa?

Bokmässeprogrammet har släppts idag. Såg till min STORA SORG att mitt och Lisas miniseminarium på torsdag eftermiddag ligger exakt samtidigt som Knausgårds storseminarium.
Ett ord för det: fuck.
Jamen faktiskt, för jag är Knausgård-besatt. Har läst hela Kampen på norska, har sett honom alla tillfällen jag haft möjlighet till på bokmässan och här i Stockholm. I år blir det första Knaus-missen för mig.

Hur ska NI göra på torsdag eftermiddag?

/ Johanna

Nya pressbilder!

För några veckor sen åkte Lisa och jag till varsin MakeUpStore i stan kl 12, satt där i en timme och blev sminkade, och sen åkte vi till Liljeholmen och mötte upp fotografen Petter Cohen. Sen log vi i olika miljöer och i olika outfits i tre timmar.
3.
Three.
Trois.
Jag var helt slut efteråt. Låter det lite överdrivet? Jag vet, men gud vad det tar på krafterna att hålla ner hakan och vrida ansiktet lite åt höger och sen le le le.
Men så här snygga blev vi!

Det här är våra nya pressbilder. Fritt fram att använda dem om ni vill skriva om vår bok eller oss. Ange fotograf Petter Cohen. De kommer givetvis att finnas i olika format och allt sånt fiffigt på Gillas sida sen. Vi har även enskilda foton som kommer upp så småningom. Smize!

Dags för första omskrivningen

I onsdags hade vi manusmöte med vår förläggare Ada, och gick igenom övergripande grejer i handlingen i manuset inför en första omskrivning. Alltså inget språkpill ännu, bara ändringar i vad som faktiskt händer i boken. Hur karaktärerna är. Vad de gör. Och sådär.

Så himla roligt!

Att få sitta i flera timmar och nörda ner sig i berättelsen och bara: "Men vad skulle hända om vi ändrade den här lilla yttepyttedetaljen, och lät Hanna göra så här i början istället?" och diskutera saker som: "Hur mogen och genomtänkt ska Jens vara i den här lilla yttepyttesituationen - egentligen?"

Nu skriver vi om, första vändan.

Det blir inga gigantiska ändringar i handlingen, bara små justeringar hit och dit och fram och tillbaka för att hitta rätt. Men "bara små justeringar" innebär ändå en hel del pill. Den där yttepyttedetaljen vi bestämde oss för att ändra i början, till exempel? Den fick konsekvenser i massor av kapitel framåt.

Är inne på kapitel tretton nu, och jobbar fortfarande med efterdyningarna av yttepytteändringen.

Men!

Det känns kul. Det blir bra. Det händer att frågan dyker upp om det inte är skitjobbigt och tråkigt att hålla på att bearbeta sin text så här, men nä. Det här - justeringarna och omskrivningarna och pillet - det är min bästa fas av skrivandet. Mycket lättare och roligare än det där första jobbiga jävla utkastet.

Och också: Så himla tacksamt med ytterligare ett par ögon (Adas i det här fallet) som kan granska berättelsen och tycka till, tänka, föreslå och styra upp. (Och, så klart. Ge oss syltkakor och säga heja!, heja!)

Grupparbete i sin finaste form, verkligen.

/Lisa

Den tunga researchen man tvingas göra

För några veckor sedan, när det skrevs högskoleprov runt om i landet, passade Johanna och jag på att gå in och snoka runt lite på skolan där vi tänker oss att stora delar av vår bok ska utspela sig. Kärrtorps gymnasium. Så himla smidigt! Vi passerade mest av en slump, på väg till en födelsedagsfika, och fick syn på att dörrarna till skolan stod öppna och att det var en massa folk utanför. Så vi gled in och kollade. Nu vet vi hur cafeterian ser ut, hur ljusgården ligger, har kollat ut var Hanna i boken har sitt skåp, och tagit reda på om det är bänkar eller stora bord i klassrummen.

Idag går vi vidare på researchrundan, emedan vi ska dricka öl på Carmen.

Funderar också mycket på om vi kanske absolut måste åka till Paris en vända och kolla läget?

Det skulle inte skada. Delvis på grund av att boken handlar faktiskt lite om Paris, och delvis på grund av att... jamen? Paris på våren skadar ju ingen.

/Lisa

Skrivkurs för vuxna, fortsättning

Har du ett nästan färdigt manus? Och har kanske börjat fundera på att skicka in det? Men är det klart, och hur ska man göra med följebrev, och hur liksom perfekt måste manuset vara?
Vi håller en kurs om allt det här! Helgen 18-19 maj, här i Stockholm.

Vår förra skrivkurs var för totala nybörjare, men den här är för såna som har skrivit ett tag och är redo för nästa steg. Vi går igenom viktiga moment i en roman första dagen, och den andra fokuserar vi på hur man ska göra när man är redo att skicka in och vad som händer då. Vi berättar allt vi kan för att ditt manus förhoppningsvis ska klara 5 sidors-tröskeln. (Vad är 5 sidors-tröskeln? Det är en viktig sak vi tex tar upp!) Och om man blir antagen, vad innebär det? Ska man betala för tryckkostnader? Hur funkar pr? Kan jag säga upp mig från mitt day job? Allt detta och mycket mer.
Du kan läsa mer här och se hur du anmäler dig.
Vi har redan fått in lite anmälningar men det finns platser kvar. Välkomna!

Okej, vi andas ut

Efter epilogen var klar skickade vi in manuset till Ada, vår förläggare. Hon har redan läst de första 120 sidorna eller vad det nu låg på när vi fick kontrakt, men det har ju kommit till mycket sen. Omskrivet och nyskrivet. Och yes, vi var nervösa när vi skickade in. Man är ALLTID det. Tänk om hon skulle tycka att andra halvan - den hon inte läst ett ord av förut - var helt värdelös och inte alls matchade standarden på den första. Herregud så jobbigt det skulle bli då. Vilket mastodontarbete. Jag såg hela sommaren bara försvinna i omskrivningar och ångest och tidsbrist.

Men. Idag kom ett första sms med respons. Hon gillade det jättemycket.
Jättemycket!!
Sån enorm lättnad!

Nu ska det ju komma väldigt mycket mer respons än ett sms, men det var ändå så himla himla skönt att få det där första lilla. Jag har andats ut och känt mig glad hela eftermiddagen!

Inte för att boken därmed är perfekt och inte behöver ändringar, det behöver alla böcker, men bara att det inte kom ett sånt här sms "hörni, vi måste boka in hela dagen för vårt manusmöte. Vi har massor att prata om....".
Det hade varit lite jobbigt. "Lite."

/ Johanna

Iiih, epilogen!

Snubblar över tangenterna för har just skrivit epilogen! OH MY LORD. Nu är första versionen klar! Sån himla lättnad!
Nu ska det bli en SKITBRA BOK av det här!

/ Johanna 

Skrivkursa = somna 21.00 senast

Men ATT man kan bli trött av att skrivkursa en helg. Var fullkomligt slut igårkväll när jag kom hem, och mitt i Babel var jag tvungen att ge upp och gå och lägga mig. Orkade inte ens se färdigt hur det gick för Jonas Hassen-Khemiri. Då är man t-r-ö-t-t.

Tusen tack för en jättetrevlig helg, skrivkursdeltagare, och hoppas ni känner er inspirerade och peppade också, utöver trötta!

/ Johanna

Skrivkurs för ungdomar

Vi har smugit upp info kring vårens skrivkurs för ungdomar under fliken "Våra skrivkurser" här ovanför, men för att ingen ska missa så upprepar jag här. Tipsa gärna, så klart! Det kommer att bli roligt!

/Lisa

Skrivkurs för ungdomar
27-28 april, 2013

Vem kan gå den här kursen?

Alla som är mellan 14-18 år, och gillar att skriva är välkomna. Svårare än så är det inte. 

Vad ska det handla om? 

Hur kan man hitta sina idéer? Hur börjar man?

När man har fått en bra idé, vad gör man då? Hur hittar man på en huvudperson, och får den personen att kännas trovärdig? Hur bygger man upp en historia med början, mitt och slut? Hur skriver man dialog? Hur skapar man spänning? Hur får man läsaren att vilja läsa vidare?

Måste man läsa högt?

Det blir massor av korta skrivövningar som blandas med teori och diskussioner, och vi ger alla råd och tips vi kan under tiden. Och det blir INTE en massa läskig högläsning av det man har skrivit inför hela gruppen, så var inte nervösa för det.

Måste man förbereda sig?
Nej! Man behöver inte ha skrivit något innan som man ska ta med sig, utan vi gör allt på plats under kursen.

Den här helgen är tänkt som en rolig skrivverkstad, där du får träffa andra som också gillar att skriva, och öva på olika skrivmoment. Förhoppningsvis går du ifrån kursen och är superpeppad, och vill kasta dig hem till datorn för att skriva ännu mer.

Var är kursen, och vad kostar den?

Tiden är kl 10 - 16 båda dagarna, och kurslokalen ligger i Sickla, Nacka, 5 min med buss från Slussen.
Det kostar 1000 kronor att delta.

Hur anmäler man sig?

Om du vill anmäla dig så mejlar du mejlaintenu@gmail.com för mer info om hur det går till.

Helgens skrivkursinfo

Håller nu tummarna för att alla som ska gå nybörjarskrivkurs i helgen har fått sina infomejl. Satt med dem i fredags och lördags, ackompanjerad av jobbig huvudvärk båda dagarna, så även en som skulle gå fortsättningskursen senare i vår blev välkomnad. Det må ju vara, men hoppas jag inte missat någon annan? I såna fall, hojta till!

/ Johanna 

Fäääääärdig!

Gissa vem som just skickade sitt ALLRA SISTA KAPITEL i detta manus till sin medförfattare, då? Gissa det, gissa det, GISSA DET?!?

Svar: JAG!!!

(Ja, det var skissartat, och ja, jag kommer vilja skriva om det imorgon, men tyst nu.)

JAG ÄR KLAR!

Nu ska jag ev dricka skumpa med mig själv.

/ Lisa

The end, nästan, på väg iallafall

Idag ska vi planera slutet på boken. 

IDAG SKA VI PLANERA SLUTET PÅ BOKEN! 

Var tvungen att skriva det två gånger för att det är så ... otroligt? Japp! TJOHO! 

Ska nu bara skriva sista snutten på mitt sista kapitel inför den här vändan så det är fixat innan vårt planeringsmöte. 

/ Johanna 

Några platser kvar på nybörjarskrivkursen den 23-24 mars!

Vi har fått ett par återbud, så är du intresserad av en helgkurs för vuxna nybörjare? Jag vet en jättebra! Kolla här bara. Pepp, inspiration och kunskap om hur man fortsätter sen på egen hand utlovas. Plus godis och skratt, för det blir det alltid. Brukar bli så himla bra helger, det där faktiskt. Vi ses? Ja!

Slutet i sikte

Idag har vi träffats och planerat nya kapitel, jag och Johanna. Vårt näst sista sånt möte. HÖRDE NI?!? Vi är snart klara! (Med första utkastet, då. Naturligtvis.) Så himla underlig känsla ändå.

"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"

Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?

Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?

Verkar tråkigt.

/Lisa

Imorgon? Luuugnt!

Mejlade nyss ett nytt kapitel till Lisa. Jag ligger ett efter så jag väntade att det skulle tjonga in nytt från henne inom 5 min som det brukar. (Sjukt irriterande är det ju.)

Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."

Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.

Tar en påtår på det.

/ Johanna 

Man måste sikta högt

Jag är ett stort fan av att bli så imponerad av andra skitbra böcker att jag blir BÅDE avundsjuk och sporrat inspirerad, så igår när jag läste John Greens "The fault in our stars" för cirka 3:e gången messade jag Lisa.

"Sen ska vi snärta till Hanna och Jens i mer Augustus Waters-style! Kommer bli skitbra!" 

Och hon svarade såklart:

"Ja-a! Det ska vi. Och ja-a! Det kommer det." 

Nu har vi ett mål.

Och har ni inte läst John Greens bok så har ni också ett mål. Den har precis kommit på svenska och heter då "Förr eller senare exploderar jag". Jag gillar varken den titeln eller den svenska framsidan, men strunt i det. Läs boken.

/ Johanna 

Igång på allvar

Ni skulle sett Johannas min idag när vi satt och planerade nya kapitel och jag kläckte ur mig att "Nu! Nu känns det som om vi verkligen kommit igång med den här boken."

Nu?!? sa inte Johanna då, men hon tänkte det. 238 sidor in i manuset, och mer än ett år efter vi började skriva?!? Hur trögstartad är du?!?

Men alltså, jag menade inte så. Inte riktigt så i alla fall. Jag menade mer: Nu flyter det på ännu lättare än innan. Nu har vi lärt känna Jens och Hanna som vi skriver om, och behöver inte uppfinna hjulet på nytt varje gång de ska säga eller göra något, nu vet vi ju hur de är, hur de pratar, hur de beter sig. Och det märks inte bara när vi skriver, det märks när vi pratar med varann också. Som om Hanna och Jens vore våra verkliga kompisar, som bara just nu råkar befinna sig någon annanstans än vid vårt fikabord. "Hanna hade verkligen en tuff dag igår. Stackarn." Eller som att de var våra egna barn, typ. "Men å, säg inte så om Jens! Han skulle aldrig..."

Det är roligt. Och jag har redan börjat få separationsångest. Kommer sakna att få hänga med dessa två personer sen när boken är färdig.

/Lisa

Några platser kvar på nybörjarkursen i mars

Skrivkursen för nybörjare 23-24 mars (för vuxna) fylls på med nya anmälningar varje dag. Om du funderar på att gå den, tänk snabbt!

Denna våran tegelsten i vardande

Just nu:

31 kapitel.
231 sidor.
59 693 ord.
326 690 tecken inkl mellanslag.

Och inte är vi framme i upplösningen.

/ Johanna 

Och boken ska heta...

*trumvirvel*

Vi måste sluta ses på det här sättet

Och därmed har vi också flyttat bloggen hit och gjort om här inne! (Uppdatera gärna era bokmärken och RSS-prenumerationer.)

Det känns bra med den nya titeln, tycker vi. Alldeles lagom lång och härlig! Och vi hoppas att den tillsammans med omslaget (som också är på gång) kommer att bilda en fin enhet, signalera rätt saker och locka till läsning så småningom.

Bara själva grejen att titeln är spikad och omslagstänket är påbörjat tycker jag känns som ett lyft, förresten. Det blir så mycket lättare att föreställa sig dagen då boken faktiskt kommer att finnas färdig när man har ytan klar på något vis.

/Lisa

Skrivarkurser! Här var det skrivarkurser!

Igår hade vi planeringsdag och en viktig punkt på agendan var SKRIVARKURSER.

Vi kommer i vår att köra 3 helgkurser. 

Så här är schemat och priserna. 

Vuxen nybörjare, 23-24 mars

Pris: 1800 kr 

Vuxen fortsättning, 18-19 maj

Pris: 1800 kr

Ungdom 14 - 18 år, 27-28 april

Pris: 1000 kr

Vi har uppdaterat infon på skrivarkurssidan om de två vuxen-kurserna. Info om ungdomskursen kommer snart!

Om du vill anmäla dig så mejlar du till: mejlaintenu@gmail.com

Vad ska boken heta?

Idag har vi haft titelmöte på förlaget. Det var en ny grej för mig, hittills har jag alltid själv kommit på en titel (i ett tidigt skede, typ innan jag börjat skriva på boken nästan), och sedan har den hängt med hela vägen. Men nu kände vi ändå att det kunde vara på plats att diskutera den där arbetstiteln som vi lite hastigt och lustigt kom på för drygt ett år sedan. Hur bra funkar "Inte nu" som titel? Vad signalerar den?  Kan vi komma på någon annan titel som känns bättre?

Det var ett roligt möte, men svårt som farao är det ju. Alla (det vill säga jag, Johanna, förläggar-Ada och marknadsförings-Anna) hade med sig en lista med förslag på alternativa titlar. Alla meningar/ord som hade poppat upp i skallen som en tänkbar titel skulle med på listan. Även skitfåniga förslag, och urdåliga idéer. Sedan läste vi alla förslag högt för varann och diskuterade dem. Kan den här titeln funka? Eller den här? Om vi väljer den här - vad säger den i så fall om boken? Ger den rätt vibbar?

Nu har vi kommit så här långt: Boken ska få en ny titel. Och vi har sållat bland förslagen så att det finns fyra tänkbara alternativ kvar att välja mellan. Återstår bara "sova på saken" och "höras imorgon för beslut" alltså.

Känns just nu nästan oöverstigligt.

/Lisa aka Velpottan

Om det här med sexscener

Mejlkonversation mellan mig och Johanna igår 13.17:

Jag: "Här kommer ett nytt kapitel. Men jag vet inte - ska det vara mer sex, eller? Jag kanske fegar? Om du säger "mer" så skriver jag mer."

Johanna: "Mer, please!"


Mejlkonversation mellan mig och Johanna igår klockan 16.12:

Jag: "Så - här kommer mer! Nu pallar jag inte mer hotness idag. Är helt slut."

Johanna: "Ännu mer, please! Nä, skämtar bara. Nu är hotnessen på en bra nivå."

Det är extra svårt det här, att skriva hångelscener/sexscener. Det tycker jag verkligen. Det är så lätt, så lätt att det blir dåligt/pinsamt/porrklyschigt/fel. Känns som att det räcker med ett dåligt ordval för att man ska halka direkt ner i träsket av dåliga sexskildringar i böcker (det finns ju så många!). Och där vill man ju helst undvika att hamna. Det är ju synd om läsaren måste ta sig igenom passagen med en skämskudde framför ögonen, menar jag. Och jag vet ju själv hur känslig jag är som läsare. En av tio sexskildringar kanske passerar mitt kritiska öga som okej. Resten - pinsamma, fel, jobbiga att läsa.

Och samtidigt... är det inte lite tråkigt och fegt att alltid ta den säkra vägen och klippa scenen vid sovrumströskeln och låta resten vara underförstått? Jo-oo! Det tycker jag faktiskt.

Önskar att det fanns ett facit på hur man gjorde. En sexskildringsmanual. "Studier visar att de här orden är okej. Men dessa bör du undvika."

För min del handlar det mycket om att stålsätta mig. Ta ett djupt andetag och ge mig in i det, väga varje ord på åtta hundra extra guldvågar och försöka och försöka och försöka tills det känns som om jag hittat rätt nivå.

Inte för fegt. Men inte för mycket.

Skitsvårt.

/Lisa

Förresten, en annan typ av eufori

Nämligen över det här med skrivbeting som vi kör med nu. Och framförallt att bli klar med dem. Wow!

Så här funkar arbetet: vi ses och detaljplanerar cirka 6 kapitel åt gången. 3 stycken / karaktär. Sen går man hem och skriver dessa. Mejlar över allt eftersom. Ses igen när alla 6 är skrivna.

För det första är det annorlunda för oss båda att ha så tydlig planering av vad som ska hända i varje kapitel. Vi brukar givetvis ha en övergripande plan när vi skriver själva, men den har aldrig varit så här uppstyrd eller i kapitelnivå. Den brukar vara flummigare...
Jag har verkligen fastnat för vårt nya sätt. Det är många som frågar om det inte är tråkigt och blir för kontrollerat att veta precis vad som ska hända, kreativiteten då?, men den finns ju i planeringsfasen. Vi bollar och hittar på och stryker och justerar. Efter det är det så himla skönt att sätta sig och "bara" ta sig från punkt A till B.

För det andra känns allt så greppbart. Det är mycket enklare att skriva ett kapitel, eller tre kapitel, än det är att skriva en hel bok. En sån är ju på riktigt skitjobbig. Och den är på kanske 200 sidor eller ännu mer. Guuud sååå låååångt. Jag som bara är på sidan 35 nu. Hur ska jag palla? Det här går aldrig. Den typen av tankar är oundvikliga. Men tre kapitel? Äh, det fixar jag. Det är ju inte SÅ långt.

För det tredje, alla dessa små stationer av att känna att man blir KLAR med något på vägen fram till sista sidan. Det är så skönt! Jag har aldrig tidigare "firat" småstoppen utan alltid bara matat på fram till slutet. Why? För det här är faktiskt en smart grej. Ni vet, som man alltid förespråkar i alla sammanhang - sätt upp små mål på vägen till det stora. Det är ju bara skitdumt att jag inte har gjort det förut! Jag har börjat på sidan 1 och då har mitt mål hela tiden varit att komma fram till sista sidan. Typ 10 månader senare. Ganska lång tid, ja. Ganska lätt att krokna, ja.
Idag blev jag färdig med jullovets skrivbeting. Även om jag givetvis vet att det är en massa kapitel kvar att skriva och att jag kommer att vilja skriva om de här redan imorgon, så känns det ändå så tillfredsställande. Nu kan jag bocka av detta. Easy peasy! Nu går vi vidare! Hej och hå! Japp, sann entusiasm.

Mina tips alltså: planera boken i kortare skrivbeting. Några kapitel i stöten. Fira när de här betingen är färdiga.
(Med fira menar jag inte nödvändigtvis att gå ut och dricka massa drinkar, men att tillåta sig att känna sig nöjd. Ta en paus en kväll eller en dag eller så. Samla kraft inför nästa sjok.)

/ Johanna

Hej från Snart kanske euforisk

Jag kan tyvärr inte skryta med samma fantastiska flyt som Lisa hade, men jag behövde inte heller kämpa mig igenom världens största o-flyt och tröghet i mitt senaste kapitel. Det var liksom mittemellan i fråga om ansträngning, och det är ju ändå bra.

Tror dessutom att det här kapitlet kommer att bli mycket bättre när jag får läsa det som Lisa håller på att skriva nu och som ligger precis före mitt i ordning. Är helt övertygad att jag kommer att kunna plocka upp småsaker från det och strössla in i mitt. Det är verkligen en rolig sak med att skriva tillsammans - att få inspirationsskjutsar av varandras texter och plocka upp och bygga vidare.

/ Johanna 

Med vänlig hälsning Euforisk

Alltså, så KUL som jag har haft med det här manuset idag? Tror nästan aldrig det har hänt mig när jag skrivit bok innan. Och definitivt inte i mitten av en bok, den svåra, förhatliga mitten, där glädjen över att precis ha börjat på ett nytt projekt för länge sedan har gått över och allt har blivit... jamen, segare, svårare.

Mitten tycker jag är det allra svåraste i en bok.

Vanligtvis.

Men idag?

Alltså, jag är helt euforisk. SÅ HIMLA ROLIGT! SÅ HIMLA LÄTT! Det kanske är den långa julledigheten från datorn, att jag liksom längtat till kontoret för att få skriva eller nåt, för det här är inte normalt, jag tycker aldrig så här. Jag börjar ju spotta och fräsa så fort en författare nämner något om "flow" eller så, för jag blir så himla provocerad (läs: avundsjuk)?

Eller så är det boken. Eller skrivsättet.

För är det inte lite, lite roligare att skriva den här boken än alla andra man har skrivit, så säg?

JOHANNA, visst, visst?

/Lisa

Ett länktips: Debutantbloggen

På Debutantbloggen kommer det ett gäng nya, debuterande författare varje år och idag när jag kollade kände jag igen flera stycken som ska blogga under 2013. Annika Estassy-Lovén och Eva Ludvigsen har gått på min och Lisas skrivarkurs, och Maria Friedner har vi träffat på en skrivarhelg i Kolmården.

En som inte skriver på Debutantbloggen utan på en egen blogg men som också har gått på våran skrivarkurs och ska debutera i vår är Janina Kastevik.

Mycket kul och spännande att läsa framöver nu!

/ Johanna