tisdag 15 oktober 2013

Frågor och svar om boken (SPOILERVARNING!)

Har du läst "Vi måste sluta ses på det här sättet" och har någon fråga du vill ha svar på? SHOOT! Ställ din fråga i kommentarerna till det här inlägget, så svarar vi på samma ställe så fort vi kan.

Och OBS! OBS! OBS! Läs inte kommentarstråden om du inte läst boken och hatar spoilers!

/Lisa & Johanna

7 kommentarer:

  1. Hej på er!

    Jag måste börja med att säga att jag älskar de böcker ni skrivit var för sig, men tyvärr är jag inte alls lika förtjust i "Vi måste sluta ses på det här sättet". Och anledningen är Jens.

    Varför är han ett sånt... jamen...svin? Han gör ju INGENTING för att driva deras relation framåt; det är hanna som följer med hem, hanna som tar intiativet till första kyssen, hanna som sms:ar honom först. Hanna, Hanna, Hanna. Enda gången han gör något är när han bjuder hem henne på middag en gång.

    Till och med när det gör slut är det Hanna som först säger att det inte funkar (även om hon egentligen inte vill). Men han bara "Tack, nu slipper jag själv komma på en lösning. Tack!".

    Och jag fattar att han inte är redo för ett förhållande än, jag fattar. Men kunde han inte varit lite...shysst.

    Om åtminståne HAN hade varit den som gått fram till henne på baren i slutet och faktiskt gjort något aktivt. Liksom visat att nu, NU är jag redo. Men nej, HANNA, igen!

    Why?!
    Var det för att visa att Hanna är "en stark tjej"? Eller finns det någon helt annan förklaring som jag missat?

    Ps. Johanna, jag läser Lite ihop nu och tycker att det är det bästa du någonsin skrivit.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej själv!

      Vilken knivig fråga, jag tycker inte alls att Jens är ett svin. Jag (och för den delen, Hanna) är visserligen både besviken och rätt arg på honom stundvis under berättelsen, men SVIN? Nä. Jag tycker han är realistiskt passiv, på grund av hundra anledningar. Aldrig elak/svinig.

      Du har ju rätt i att det är Hanna som jobbar för att driva deras relation framåt, och att Jens snarare mest tillåter sig själv att följa hennes initiativ. Men jag har inga som helst problem att förstå varför det är så. Jens är nyseparerad, osugen på en ny relation, fokuserad på att komma tillrätta i varannan-vecka-pappa-livet. Hanna är singel, uttråkad i skolan, och har inget att förlora. Hade ju varit skitkonstigt om det INTE varit hon som varit lite mer drivande av de två? Och så blir de blir förälskade, och trots att Jens egentligen inte tycker att han borde/orkar/vill starta något nytt så kan han inte låta bli. I mitt huvud låter allt det här helt logiskt.

      Och Hanna som ”stark tjej”, alltså, jag vet inte. Jag (som chef för Hanna) har inte suttit och bara: ”Åh, nu ska jag skriva om en stark tjej. Hur gör en sån? Tar initiativ till kyssar och sms. JAG VET! Vi låter Hanna ta alla initiativ!”, verkligen inte. Men i hela paketet Hanna, och hur hon är (glad, framåt, ung, rolig, kanske lite aningslös, utan något att förlora), så ingår det ju att hon är en sådan som kan tänka sig att ta initiativ i det här läget. Det kan inte Jens (just nu).

      Aja. Du får kanske svar från Jens chef Johanna snart också! Hon kanske har mer att tillföra.

      Roligt hur som helst att du läst och engagerat dig!

      /Lisa

      Radera
    2. Här kommer mitt svar: 1) Jag håller med Lisa. För att utveckla 2) Jens är så inte i en ta initiativ-fas nu, han är i en landa och vänja sig vid sitt nya liv-fas. Han är INTE ALLS ute efter ett nytt förhållande eftersom hans gamla tog slut för en sekund sen och han hade varit ihop med den personen i flera år och de har barn. Och även om han gillar Hanna skitmycket är det skitoläglig tajming. Han är nervös att det ska komma fram till Kajsa och såra henne (för det skulle det), och han är nervös att det ska komma fram på nya jobbet även om det inte är ett tjänstefel, men ändå... Det är pga dessa orsaker han inte är en så driven person i deras förhållande. Men svin? Jag protesterar. I såna fall har vi bara himla olika definitioner på vad ett svin är. Jag tycker han är en 24-årig nyseparerad kille som tar hand om sin dotter varannan vecka. En ny tjej står långt ner på hans priolista.
      Och får jag tillägga - ibland tar även han initiativ med Hanna.
      Det finns också tillfällen när han mår dåligt över båda tjejerna och beter sig dåligt - de dagarna efter Kajsa bett honom komma tillbaka och Hanna inte vet om det tex, men sen tar det ju slut rätt snabbt efter det.

      Vad gäller sista scenen - handlar initiativ bara om att vara den som går fram först, för Jens uttrycker ju att han är väldigt glad och att det är en jättebra plats att stå på - dvs han flirtar? Initiativ enligt mig.

      Hade känts helt icke-trovärdigt att skriva om en kille med hans bagage (eller vad man ska kalla det), som glatt hoppade in i ett nytt förhållande med Hanna från första dejten, var helt på och ville bli ihop officiellt direkt och så där. För mig stämmer inte alls det med honom och det han gått igenom. Det skulle passa in bättre på en som inte har barn och som inte precis kommer från ett långt förhållande, för DÅ kan man vara väldigt driven och relationsfokuserad. Jens är motsatsen. Han är kär, men han ÄR motsatsen.

      Radera
    3. Hej igen!

      Stort tack för att ni båda lagt ner tid på att förklara hur ni tänker.
      Men ni är båda inne och petar i det som jag tidigare inte riktigt förstod. Dvs det här med att Hanna inte är Jens förstaprioritet.

      Okej, att säga att Jens är svinig kanske var att överdriva lite.
      Men ni säger båda att Hanna inte är Jens första prioritet (vilket är förklarigt med tanke på hans livssituation). Men att han då inte sätter stopp för relationen, det är det som jag har svårt för.

      Jag tänker att om man verkligen är kär, då gör man den andra till sin prioritet (oavsett om det är det dummaste man kan göra eller ej. Kärlek är inte rationell.).

      Så för mig går dessa bilder inte ihop. Jens drömmer inte om att Hanna ska vara en del av hans liv som Hanna gör (ex Jens på besök i Paris) och det tar väldigt lång tid innan någon i Jens universum får reda på att Hanna ens existerar. Det känns som han vill hålla henne hemlig. Och inte på ett bra sätt.

      Det finns en oblans i deras relation för att Hanna är den som är mer drivande och mer kär (som jag uppfattar det). Och detta gör det till Jens ansvar (tycker jag) att säga nej, det passar inte alls. Men han låter henne hållas och leker tvåsamhet med henne när det passar honom.

      Jag tänker bara på uttrycket "He's just not that into you".

      Och ja... det tycker inte jag är speciellt snällt...

      Radera
    4. Okej, okej, Jens kanske borde ha satt stopp för relationen lite tidigare, det hade varit det mest moraliska/snällaste att göra, det håller jag med om. Men är det ORIMLIGT att han inte gör det? Jag tycker inte det. Visst, det är kanske själviskt, men hallå? Är inte alla rätt själviska lite då och då? Jag tycker fortfarande att det faller inom "mänskligt" snarare än "svinigt".

      För Jens handlar det ju också lite om ett val: vem ska han vara svinig (enligt din definition) mot, (för någon kommer det ju obviously att bli i denna situation): Sig själv? Hanna? Kajsa? Rut? Och ponera då att han nu väljer att vara svinig mot Hanna: är inte det också ett rätt rimligt val?

      Men, men, ja, ja. Du får tycka att Jens är elak om du envisas. :) Jag tänker bara inte riktigt hålla med. Jag tycker han visar tendenser till att vilja äta kakan och ha den kvar, samt att han är lite konflikträdd, men inte mer än cirka alla jag känner skulle ha varit i samma sits.

      /Lisa

      Radera
  2. Jag blev väldigt glad när jag läste att ni skulle göra en bok i unga vuxna-genren, men jag som själv är ung vuxen blir tyvärr inte jätteövertygad av talspråket, det var mer på högstadiet tonåringar blandade in engelska ord så pass ofta och inte på samma sätt i 18-24årsåldern(bara min egen erfarenhet såklart! :))Visst funkar det lite då och då men det blev helt enkelt för mycket och inte tillräckligt trovärdigt för mig. Hoppas att ni inte tar illa upp!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anneli! Då känner vi inte samma 18-24-åringar :) Men det är klart att det varierar en massa det där med talspråk. Trist att du inte tyckte det funkade här. Finns ju inte så mycket att säga som "svar", förutom att de 18-24-åringar vi känner/tjuvlyssnat på använder massor av engelska uttryck, och därför har vi valt att skriva så. /Lisa

      Radera