Denna väntan, it's driving me crazy!

VI VILL HA LÄSARREAKTIONER. Skulle kunna vara en alternativ rubrik.
För några veckor sen kom boken från trycket. Igår släpptes trailern. 16 sept är det recensionsdag. Det är SÅ HIMLA LÄNGE DIT. Både Lisa och jag är helt "vad ska folk tycka? Tror du dom gillar den? Men tänk om dom inte gör det?! Nämen, dom måste gilla den!".
Åh åh åh. Den här limbotiden när den finns (har kommit från tryck) men ändå inte finns (inte i affär än) är alltid så himla jobbig. De enda personerna som har läst den är de på förlaget och vi har ju redan pratat om allt med boken tjugofem gånger, man vet precis vad de tycker. Och det räknas inte riktigt heller. Det måste komma respons från VANLIGA människor, såna som läser den för första gången.
Med detta avslöjar jag alltså att jag inte är den sortens författare som undviker att läsa recensioner. Jag är tvärtom-sorten. Lisa med. Vi läser allt.
Och om NI har läst den innan recdag, och känner att ni inte tvunget måste vänta till just den 16 för att meddela oss lite privat vad ni tycker så kan ni väl mejla? mejlaintenu@gmail.com
Sen får ni givetvis gärna blogga och twittra och skriva den 16 sept också, men vi blir inte sura om ni tjuvstartar med ett mejl. För vet ni hur länge vi hållit på med det här verket? Just det, i evigheter, så ursäkta om man blir lite ivrig här på spurtsträckan, va.

Obs, om ni råkar hata den - glöm allt jag just sagt om mejl, etc.

/ Johanna

Okej, vi andas ut

Efter epilogen var klar skickade vi in manuset till Ada, vår förläggare. Hon har redan läst de första 120 sidorna eller vad det nu låg på när vi fick kontrakt, men det har ju kommit till mycket sen. Omskrivet och nyskrivet. Och yes, vi var nervösa när vi skickade in. Man är ALLTID det. Tänk om hon skulle tycka att andra halvan - den hon inte läst ett ord av förut - var helt värdelös och inte alls matchade standarden på den första. Herregud så jobbigt det skulle bli då. Vilket mastodontarbete. Jag såg hela sommaren bara försvinna i omskrivningar och ångest och tidsbrist.

Men. Idag kom ett första sms med respons. Hon gillade det jättemycket.
Jättemycket!!
Sån enorm lättnad!

Nu ska det ju komma väldigt mycket mer respons än ett sms, men det var ändå så himla himla skönt att få det där första lilla. Jag har andats ut och känt mig glad hela eftermiddagen!

Inte för att boken därmed är perfekt och inte behöver ändringar, det behöver alla böcker, men bara att det inte kom ett sånt här sms "hörni, vi måste boka in hela dagen för vårt manusmöte. Vi har massor att prata om....".
Det hade varit lite jobbigt. "Lite."

/ Johanna