7 saker som har varit kul med att skriva Hanna och Jens

1) Våra planeringsdagar
Vi har haft såna där vi har dragit upp 6 kapitel åt gången (3 var) och det är på dessa dagar vi bollat allt om karaktärerna och vad och hur som ska hända för dem. Det har varit nördigt och skitkul!! Man pratar ju jättemycket om sånt som inte kommer med i boken också, typ vad Jens har för klädstil eller vad han ska börja plugga på universitetet.
(Från början hade vi ju planeringsdag om hela boken i stort för att klura ut storyn.)

2) Att få respons hela tiden
Efter planeringsdagarna har vi gått hem och skrivit våra kapitel och mejlat dem till varandra, och då har den andra läst och tyckt till direk. Lyxigt! Annars får man ju vänta tills hela boken är färdig innan man får någon detaljerad respons från förlaget. Det tar flera måååånader.
Jag har vant mig vid det här så mycket nu att det känns som att Lisa måste läsa allt nytt jag skriver och ge respons (som hon hittills gjort ocksåpå ett föredömligt sätt).

3) Ha ångest tillsammans inför boksläppet.

4) Läsa reccar och tolka dem ihop efter boksläppet.

5) Prata om Rut.

6) Att vi båda har gått runt på stan och kollat in Jens-liknande personer sen vi efterlyste såna inför fotograferingen
Jag tror jag har slutat spana nu, men jag kollade länge efter vi var färdiga med omslaget.

7) Att ha release-fest!
DET VAR JU SKITKUL!!!

8) Och jag tror det blir skitkul på bokmässan också! Ses vi där?

/ Johanna

Dagen efter RELEASEN

Jag har blivit förkyld, men struntsamma, för det var så HIMLA KUL IGÅR!!! Releasefesten blev allt vi drömt om - och vi har ju drömt mycket om den.

Det var så trevliga människor som kom (jättejättetrevliga!!) och det var så bra och glad och rolig och mysig stämning (supersuperbra!!) och böckerna tog nästan slut och vinet tog faktiskt helt slut. SÅ KUL!!!
Och yes, detta tillfälle kräver en total overload av versaler och utropstecken.
TUSEN tack ni som var med och förgyllde kvällen och skapade den fina stämningen och köpte boken och lovade att läsa den snabbt! (Vi kommer särskilt ihåg er och vi väntar på respons. Och med "snabbt" så menar vi inom en vecka. Deal?)
Det var lätt värt att dra på sig en förkylning för den här festen!

Jag och Lisa måste ju också tacka förlaget som hittat en så himla bra lokal (So Stockholm galleri i Kungsan om någon skulle råka leta efter superschysst festlokal för typ 100 pers eller hur många vi nu var där inne samtidigt som max?) och hade handlat massa goda ostar och vin och fixat och donat. SÅ HIMLA FINT! TACK!

Nu känns det så roligt och skönt att boken äntligen är ute i världen. Vanliga människor har fått den och kan läsa den. Vanliga människor is the shit!

HOPPAS NI GILLAR DEN!

/ Johanna

PS. Om ni har bloggat får ni gärna lämna en länk i kommentarerna. I vanlig ordning missar man ju att ta foton på sina egna fester, så jag har typ två bilder.

PS2. Våra snygga klänningar kom från COS. Vi var tyvärr inte sponsrade.

Iiih, epilogen!

Snubblar över tangenterna för har just skrivit epilogen! OH MY LORD. Nu är första versionen klar! Sån himla lättnad!
Nu ska det bli en SKITBRA BOK av det här!

/ Johanna 

Så gör Jens

Vi skriver ju varsin karaktär i den här boken, ni vet? Jag skriver tjejens (Hannas) kapitel och Johanna skriver killens (Jens) kapitel. Det betyder att jag är lite extra chef över Hanna, och Johanna är lite extra chef över Jens. Och blir vi osäkra på något karaktärsdrag hos huvudpersonerna när vi skriver så frågar vi chefen. Himla smidigt!

Till exempel hade vi följande mejlväxling i förra veckan, när jag skulle skriva ett kapitel där Hanna och Jens messar med varandra:

Du? Använder Jens smileys när han skriver sms?

Han anv smileys men han är ingen missbrukare. Det är inte smileys på varenda rad.

Exakt vad jag tänkte. Skriver han såna här saker då, om han försöker vara rolig:

*petar dig irriterande många gånger på armen* ???

Joo... men ev är han lite mer kortfattad i just skrift, och mer artikulerad irl. Tror helt enkelt inte han är nån Augustus Waters I SKRIFT om vi säger så. Fast den där grejen är inom gränsen för hans wit in writing.

Okej, bra!

*håller mig på mattan med wit in writing från och med nu*

Men dock! Han ÄR ju kul. Han är inte helt torr och en "okej, bra"-person i sms.

Herregud nej, hur skulle man (okej, Hanna) då kunna bli kär i honom?  

Jag tycker inte vi behöver begränsa oss till "man" som Hanna som ska bli kär i honom. Man = alla. Och för att lyckas med det har man ju en skön humor. Korrekt!

Vi får väl se om det blir några smileys och *grejer inom stjärnor* i den färdiga boken sedan (redaktören har ju ett ord med i spelet också så småningom). Men det är hur som helst 1. Bra och 2. Roligt att man har en karaktärschef att vända sig till när man sitter där och känner sig osäker i skrivandet. Det är ju viktigt att det blir rätt, sånt här. Så att Jens inte beter sig/pratar på ett sätt när jag skriver och på ett helt annat sätt när Johanna skriver, menar jag. De är ju inne och interagerar i varandras kapitel, nämligen, de två huvudpersonerna.

/Lisa

Den nya distansen

En märklig sak som både Johanna och jag reflekterat över på sistone är den här: Vi har tydligen enklare att se på texten vi skriver med någorlunda distans när vi skriver den ihop med någon annan, än när vi skriver den själva. Vet inte varför? För jag menar inte bara att jag har förmåga att läsa Johannas kapitel med "objektiva" ögon, utan att jag har lättare för att läsa mina egna med de där ögonen också.

Plötsligt läser jag ett manus jag är mitt uppe i att skriva och tycker mig se saker och ting... jamen, nästan nyktert? Här måste det här strykas. Här måste det här in. Det här var roligt! Nu överanvänder vi det här uttrycket, nu måste tempot upp, här får vi inte ändra något alls, här fattar man inte övergången, etc, etc, etc. 

Sån distans till texten har jag aldrig haft mitt uppe i en skrivprocess innan. Den har möjligen kommit i slutet av redigeringsfasen, eller ännu hellre: långt efter boken har tryckts.

Men, SÅ HIMLA VÄLKOMMEN, är den här skillnaden!

Underlättar ju skrivandet med cirka 500%.

Nu har vi skrivit och redigerat de första nästan 150 sidorna av manuset. Just nu: Sjukt spännande i boken! Fast jag själv har varit med och bestämt hur det ska sluta är jag helt otålig på att vi ska skriva klart så jag får veta hur det går. Det är en mycket trevlig känsla.

/Lisa