7 saker som har varit kul med att skriva Hanna och Jens

1) Våra planeringsdagar
Vi har haft såna där vi har dragit upp 6 kapitel åt gången (3 var) och det är på dessa dagar vi bollat allt om karaktärerna och vad och hur som ska hända för dem. Det har varit nördigt och skitkul!! Man pratar ju jättemycket om sånt som inte kommer med i boken också, typ vad Jens har för klädstil eller vad han ska börja plugga på universitetet.
(Från början hade vi ju planeringsdag om hela boken i stort för att klura ut storyn.)

2) Att få respons hela tiden
Efter planeringsdagarna har vi gått hem och skrivit våra kapitel och mejlat dem till varandra, och då har den andra läst och tyckt till direk. Lyxigt! Annars får man ju vänta tills hela boken är färdig innan man får någon detaljerad respons från förlaget. Det tar flera måååånader.
Jag har vant mig vid det här så mycket nu att det känns som att Lisa måste läsa allt nytt jag skriver och ge respons (som hon hittills gjort ocksåpå ett föredömligt sätt).

3) Ha ångest tillsammans inför boksläppet.

4) Läsa reccar och tolka dem ihop efter boksläppet.

5) Prata om Rut.

6) Att vi båda har gått runt på stan och kollat in Jens-liknande personer sen vi efterlyste såna inför fotograferingen
Jag tror jag har slutat spana nu, men jag kollade länge efter vi var färdiga med omslaget.

7) Att ha release-fest!
DET VAR JU SKITKUL!!!

8) Och jag tror det blir skitkul på bokmässan också! Ses vi där?

/ Johanna

Publicera en bok, dra igång en tävling... försvinn från sociala medier?

Nej, nej, nej! Den här veckan har innehållit så mycket diverse bara och swisch! blev det torsdagkväll. Så kan det gå.
Sen i måndags har vi: läst en massa bloggrecensioner och jämfört dem sinsemellan, och tänkt att det är SÅ skönt att vara två i det OCKSÅ eftersom en annan person är exakt lika brydd om vad folk skriver. (Eller jag har tänkt det, men tror Lisa tycker typ lika.)

Visst kommer ni ihåg Instagram-tävlingen? Läs mer. Håller på tom 13 okt.

/ Johanna

Bokmässeprogram

Om man vill träffa mig och Lisa på bokmässan i Göteborg så kan man bland annat komma till:

1) Gillas monter!
Vi är där på torsdag mellan 16 - 16.45, fredag 9 - 9.45, lördag 10.45 - 11.30.
Vi tänker att vi står där redo att signera böcker och vara allmänt charmiga och trevliga för såna som vill säga hej eller prata lite.

2) Ett samtal i Kulturrådets monter på fredag kl 11.30 - 11.50. Då pratar vi om att skriva en bok tillsammans. Inget seminariekort för detta är alltså i mässhallen.

3) Ett miniseminarium (där man måste ha kort) på fredag kl 16.30 - 16.50. Samma ämne som i Kulturrådets ungefär. 

Hoppas vi ses! / Johanna

Bokfrukost i Umeå den 17 okt!

Om man bor i Umeå med omnejd så kanske man vill komma på bokfrukost på Pilgatan den 17 okt kl 8.15? Jag pratar om både "Vi måste sluta ses på det här sättet" och min andra nysläppta bok, "Lite ihop", som är för såna mellan 9-12 år (och som även utspelar sig i Umeå, tom lite på Pilgatan). Det är gratis frukost, men begränsat antal platser och anmälan görs till info@lillapiratforlaget.se senast 11 okt. Program mellan kl 8.15-9.15.

(Obs, bara jag, inte vi båda den här gången.)

/ Johanna

From 16 sept, aldrig mer lämna hemmet osminkad

En helt ny grej med den här boken är att vi har vårt författarporträtt på fliken på baksidan.
Iiih!
På ungdomsböcker (i Sverige) brukar man inte ha sånt, så alla ungdomsförfattare har kunnat gå runt helt inkognito. Men nu är det nya tider för oss. Jag väntar mig att bli igenkänd så fort jag kliver ut från huset.
Eh, nej.
Fast det har faktiskt hänt två gånger att jag suttit på tunnelbanan och sett människor läsa min bok. Det märkliga var att det var samma bok båda gångerna ("En liten chock") och att det var på tunnelbanan hem till mig. Båda gångerna blev jag skitstressad!! Kände för att byta vagn eller jag vet inte vad, och då hade ju ändå ingen en enda susning om att jag, författaren, satt på andra sidan gången. Ingen annan reagerade utom jag alltså.
Tänk om samma sak händer med "Vi måste sluta ses på det här sättet"? Och tänk om läsaren viker ihop boken och råkar se bilden, och sen råkar hen se mig, och då... ja, VAD händer då?

En "tröst" i detta nya offentliga liv är dock att vi är väldigt sminkade och snygga på det där fotot. Och att Petter Cohen som fotat var jättebra och vi hade kul och lyckades se naturliga och glada ut. Det ÄR en jättebra bild. Men en förvarning bara inför den 16 sept - vanligtvis ser jag betydligt mer vardaglig ut. Jag brukar inte börja varje morgon med att åka till MakeUpStore och bli sminkad i 60 min, och jag går inte omkring i en retuscherad verklighet. Kanske ser jag lite trött eller stressad ut ibland. Det händer att jag har huvudvärk. Eller är svettig. Ni vet, livet helt enkelt. Sånt där som gör att man inte glider omkring och osar snygghet dygnets alla timmar.
Ta det här som en disclaimer alltså - författarna KAN vara lite mer nedtonade och naturliga i verkligheten!

/ Johanna 

Denna väntan, it's driving me crazy!

VI VILL HA LÄSARREAKTIONER. Skulle kunna vara en alternativ rubrik.
För några veckor sen kom boken från trycket. Igår släpptes trailern. 16 sept är det recensionsdag. Det är SÅ HIMLA LÄNGE DIT. Både Lisa och jag är helt "vad ska folk tycka? Tror du dom gillar den? Men tänk om dom inte gör det?! Nämen, dom måste gilla den!".
Åh åh åh. Den här limbotiden när den finns (har kommit från tryck) men ändå inte finns (inte i affär än) är alltid så himla jobbig. De enda personerna som har läst den är de på förlaget och vi har ju redan pratat om allt med boken tjugofem gånger, man vet precis vad de tycker. Och det räknas inte riktigt heller. Det måste komma respons från VANLIGA människor, såna som läser den för första gången.
Med detta avslöjar jag alltså att jag inte är den sortens författare som undviker att läsa recensioner. Jag är tvärtom-sorten. Lisa med. Vi läser allt.
Och om NI har läst den innan recdag, och känner att ni inte tvunget måste vänta till just den 16 för att meddela oss lite privat vad ni tycker så kan ni väl mejla? mejlaintenu@gmail.com
Sen får ni givetvis gärna blogga och twittra och skriva den 16 sept också, men vi blir inte sura om ni tjuvstartar med ett mejl. För vet ni hur länge vi hållit på med det här verket? Just det, i evigheter, så ursäkta om man blir lite ivrig här på spurtsträckan, va.

Obs, om ni råkar hata den - glöm allt jag just sagt om mejl, etc.

/ Johanna

Berätta om kassakillarna på Ica?

Jo, så här är det med kassakillarna. Jens är ju 24 år. Kille. Varenda gång jag skriver om en karaktär blir jag oerhört intresserad av andra likadana av samma kön och vill gärna spana och tjuvlyssna på dem. Skriver jag om en 12-årig tjej så blir såna alltid intressanta om jag ser på dem på stan, tunnelbanan, etc. Vad säger de, vad har de på sig, hur låter de, hur beter de sig? Samlar på mig alla detaljer jag hittar som en svamp, och sen använder jag det i boken. Den blir bättre av det. Ju mer autentiskt jag har om karaktären desto bättre. I synnerhet deras sätt att prata, för det är otroligt viktigt att få det rätt.

Förra sommaren/hösten när vi kommit igång på allvar med "Vi måste sluta ses...", så råkade det i samma veva börja ett gäng unga killar på mitt Ica. Det var som att de hade ett generationsbyte bland personalen hux flux. Dessa killar verkade vara i precis samma ålder som Jens.
Vad gör man då som författare?
Jo, man går tex och handlar efter middagsrusningen för då kan man söla lite mer utan att väcka irritation och därmed tjuvlyssna extra när kassakillarna pratar sinsemellan. Mycket bra för romanen! Perfekt tajming faktiskt.

Verkar det här knäppt? Äh, det gäller bara att göra det med finess. Tjuvlyssna diskret. Stå inte och stirra på folk, men ha stora öron. Det är verkligen guld värt att få in rätt stil och rätt jargong hos sina påhittade personer och eftersom jag själv varken är 24-årig kille eller 12-årig tjej får jag ta till lite hjälp.
Det här är en rekommendation till alla som skriver. Stalka er karaktär, men gör det diskret. Ni kommer att få rena guldkorn, jag lovar.

/ Johanna 

Knausgård eller jag och Lisa?

Bokmässeprogrammet har släppts idag. Såg till min STORA SORG att mitt och Lisas miniseminarium på torsdag eftermiddag ligger exakt samtidigt som Knausgårds storseminarium.
Ett ord för det: fuck.
Jamen faktiskt, för jag är Knausgård-besatt. Har läst hela Kampen på norska, har sett honom alla tillfällen jag haft möjlighet till på bokmässan och här i Stockholm. I år blir det första Knaus-missen för mig.

Hur ska NI göra på torsdag eftermiddag?

/ Johanna

Nya pressbilder!

För några veckor sen åkte Lisa och jag till varsin MakeUpStore i stan kl 12, satt där i en timme och blev sminkade, och sen åkte vi till Liljeholmen och mötte upp fotografen Petter Cohen. Sen log vi i olika miljöer och i olika outfits i tre timmar.
3.
Three.
Trois.
Jag var helt slut efteråt. Låter det lite överdrivet? Jag vet, men gud vad det tar på krafterna att hålla ner hakan och vrida ansiktet lite åt höger och sen le le le.
Men så här snygga blev vi!

Det här är våra nya pressbilder. Fritt fram att använda dem om ni vill skriva om vår bok eller oss. Ange fotograf Petter Cohen. De kommer givetvis att finnas i olika format och allt sånt fiffigt på Gillas sida sen. Vi har även enskilda foton som kommer upp så småningom. Smize!

Man måste sikta högt

Jag är ett stort fan av att bli så imponerad av andra skitbra böcker att jag blir BÅDE avundsjuk och sporrat inspirerad, så igår när jag läste John Greens "The fault in our stars" för cirka 3:e gången messade jag Lisa.

"Sen ska vi snärta till Hanna och Jens i mer Augustus Waters-style! Kommer bli skitbra!" 

Och hon svarade såklart:

"Ja-a! Det ska vi. Och ja-a! Det kommer det." 

Nu har vi ett mål.

Och har ni inte läst John Greens bok så har ni också ett mål. Den har precis kommit på svenska och heter då "Förr eller senare exploderar jag". Jag gillar varken den titeln eller den svenska framsidan, men strunt i det. Läs boken.

/ Johanna 

Intervju i Språktidningen

Vi blev först intervjuade av Språktidningen om att skriva bok ihop, och sen var det en rolig photoshoot där vi tex blev ihopsnurrade med datorsladd. TYVÄRR valdes inte de bilderna, utan man gick på de vanligare...
Nu är det numret av Språktidningen ute i affärerna iallafall!
Keplers är också intervjuade, så spana efter dem på framsidan. (Nr 8 2012.) Det tredje skrivarparet man kan läsa om är Hjorth / Rosenfeldt.

I vår intervju var det en enda mening vi ville korra när vi fick läsa texten innan. Den här: "Johanna Lindbäck hade med hjälp av förlaget Rabén&Sjögren kommit på att de två skulle kunna skriva ihop." Det blev inte korrat...
Det var alltså inte Rabén som uppmanade mig att göra det här projektet och kom på vem som skulle kunna passa. Jag hade ett helt informellt samtal med min förläggare på Rabén och det handlade om en massa saker, tex om att det var så många nuförtiden som skrev ihop, det kanske vore kul att testa, och vem skulle jag i såna fall kunna göra det med. Lisa är ju på samma förlag, och hade vid det laget skrivit en bok som var rätt lik i stil och tema som mina, så det var inte ett särskilt långt steg att komma på hennes namn.
Det var helt enkelt en av ALLA de där idéerna man får och pratar om som sen faktiskt blev av i verkligheten. Och hur det gick till står i tidningen.
Vilken cliffhanger, va?

/ Johanna 

En liten utvikning: Snygg-Jonas i Värvet

Med tanke på att jag är en extremt slow adapter när det gäller vissa saker (musik, teknik, teveserier, ja, typ allt utom böcker egentligen) så är det stor chans att ni redan lyssnat på Värvet med Jonas Hassen Khemiri. Men om ni INTE gjort det - åtgärda genast! Här finns hela Värvet-arkivet. Sök upp avsnitt 37.

Det var lite extra intressant för såna som skriver/skapar, tror jag. Kände igen mig i flera saker även om jag och Snygg-Jonas har betydligt fler olikheter än likheter. Men ändå. Skrivandet, hur man kommer dit, hur man vågar, etc. Och en antagningshistoria! Älskar såna, vill alltid höra, blir alltid pirrigt glad och "men gud!!" när andra berättar om Ögonblicket.

Helgens lyssningstips alltså. Definitivt inspirerande.

/ Johanna