Publicera en bok, dra igång en tävling... försvinn från sociala medier?

Nej, nej, nej! Den här veckan har innehållit så mycket diverse bara och swisch! blev det torsdagkväll. Så kan det gå.
Sen i måndags har vi: läst en massa bloggrecensioner och jämfört dem sinsemellan, och tänkt att det är SÅ skönt att vara två i det OCKSÅ eftersom en annan person är exakt lika brydd om vad folk skriver. (Eller jag har tänkt det, men tror Lisa tycker typ lika.)

Visst kommer ni ihåg Instagram-tävlingen? Läs mer. Håller på tom 13 okt.

/ Johanna

Okej, vi andas ut

Efter epilogen var klar skickade vi in manuset till Ada, vår förläggare. Hon har redan läst de första 120 sidorna eller vad det nu låg på när vi fick kontrakt, men det har ju kommit till mycket sen. Omskrivet och nyskrivet. Och yes, vi var nervösa när vi skickade in. Man är ALLTID det. Tänk om hon skulle tycka att andra halvan - den hon inte läst ett ord av förut - var helt värdelös och inte alls matchade standarden på den första. Herregud så jobbigt det skulle bli då. Vilket mastodontarbete. Jag såg hela sommaren bara försvinna i omskrivningar och ångest och tidsbrist.

Men. Idag kom ett första sms med respons. Hon gillade det jättemycket.
Jättemycket!!
Sån enorm lättnad!

Nu ska det ju komma väldigt mycket mer respons än ett sms, men det var ändå så himla himla skönt att få det där första lilla. Jag har andats ut och känt mig glad hela eftermiddagen!

Inte för att boken därmed är perfekt och inte behöver ändringar, det behöver alla böcker, men bara att det inte kom ett sånt här sms "hörni, vi måste boka in hela dagen för vårt manusmöte. Vi har massor att prata om....".
Det hade varit lite jobbigt. "Lite."

/ Johanna

Imorgon? Luuugnt!

Mejlade nyss ett nytt kapitel till Lisa. Jag ligger ett efter så jag väntade att det skulle tjonga in nytt från henne inom 5 min som det brukar. (Sjukt irriterande är det ju.)

Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."

Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.

Tar en påtår på det.

/ Johanna 

Ungefär som kull

Känner mig alltid så duktig när jag mejlar nytt kapitel till Lisa. Kolla här då! Kolla kolla!
Och tänker sen: nu kan jag gå och ta en fikapaus med gott samvete, vad härligt!
Igår gjorde jag det. Mejlade nytt. (Det är lite talande att det enda ord jag skrev i mejlet var "kaboom!".) Sen lutade jag mig nöjt och avslappnat tillbaka på stolen. (Nej förresten, jag hann twittra om min duktighet först.)

I två minuter var allt lugnt.
För sen skickade HON ett nytt kapitel.
Alltså, jag älskar att få dom, men jag vill gärna suga lite på karamellen. Kan vi införa en 5 minuters-regel? Vi jobbar ju, vi leker ju inte kull. Man måste hinna slå på vattenkokaren i alla fall tycker jag.

/ Johanna

PS. Det är så himla spännande i boken nu!