Tack för en väldigt väldigt bra bokmässa!!

Dagen efter bokmässan... Alltså, den pågår ju fortfarande, men jag och Lisa åkte hem igår. Sjukt trötta men sååå otroooligt nöjda. En mycket mycket bra bokmässa för team #Slutases!

Lisa blev nominerad till Nils Holgersson-plaketten för sin bok "Allt jag säger är sant".

Jag blev Läsambassadör. (Har vetat om det sen i slutet av maj, men nu blev det äntligen offentligt.)

Vi båda jettade hit och dit och deltog i diverse saker; samtal vi hade tillsammans, samtal med andra, spelade in live-poddar, var med i radio kl 07.00 på fredagsmorgonen, var med på bokbloggarträffar, och så stod vi en massa i Gillas monter och signerade böcker till alla som ville! Jag längtar alltid till bokmässan, men den i år har nog varit roligast hittills!

En jättekort sammanfattning av allt blir: DET HAR VARIT SÅ HIMLA BRA OCH TREVLIGT!!! Och det har varit SÅ HIMLA KUL att få träffa er läsare!! TUSEN TACK!!

Och ett extra stort tack till den snälla person som köpte vår bok i Gillas monter, fick med sig min Sluta ses-tygpåse av misstag och kom tillbaka med den sen!!

/ Johanna

OBS! Den översta bilden på oss är fräckt lånad från Boktyckes blogg. Om du misstycker Boktycke, så hojta till!

Publicera en bok, dra igång en tävling... försvinn från sociala medier?

Nej, nej, nej! Den här veckan har innehållit så mycket diverse bara och swisch! blev det torsdagkväll. Så kan det gå.
Sen i måndags har vi: läst en massa bloggrecensioner och jämfört dem sinsemellan, och tänkt att det är SÅ skönt att vara två i det OCKSÅ eftersom en annan person är exakt lika brydd om vad folk skriver. (Eller jag har tänkt det, men tror Lisa tycker typ lika.)

Visst kommer ni ihåg Instagram-tävlingen? Läs mer. Håller på tom 13 okt.

/ Johanna

Bokmässeprogram

Om man vill träffa mig och Lisa på bokmässan i Göteborg så kan man bland annat komma till:

1) Gillas monter!
Vi är där på torsdag mellan 16 - 16.45, fredag 9 - 9.45, lördag 10.45 - 11.30.
Vi tänker att vi står där redo att signera böcker och vara allmänt charmiga och trevliga för såna som vill säga hej eller prata lite.

2) Ett samtal i Kulturrådets monter på fredag kl 11.30 - 11.50. Då pratar vi om att skriva en bok tillsammans. Inget seminariekort för detta är alltså i mässhallen.

3) Ett miniseminarium (där man måste ha kort) på fredag kl 16.30 - 16.50. Samma ämne som i Kulturrådets ungefär. 

Hoppas vi ses! / Johanna

Dagen efter RELEASEN

Jag har blivit förkyld, men struntsamma, för det var så HIMLA KUL IGÅR!!! Releasefesten blev allt vi drömt om - och vi har ju drömt mycket om den.

Det var så trevliga människor som kom (jättejättetrevliga!!) och det var så bra och glad och rolig och mysig stämning (supersuperbra!!) och böckerna tog nästan slut och vinet tog faktiskt helt slut. SÅ KUL!!!
Och yes, detta tillfälle kräver en total overload av versaler och utropstecken.
TUSEN tack ni som var med och förgyllde kvällen och skapade den fina stämningen och köpte boken och lovade att läsa den snabbt! (Vi kommer särskilt ihåg er och vi väntar på respons. Och med "snabbt" så menar vi inom en vecka. Deal?)
Det var lätt värt att dra på sig en förkylning för den här festen!

Jag och Lisa måste ju också tacka förlaget som hittat en så himla bra lokal (So Stockholm galleri i Kungsan om någon skulle råka leta efter superschysst festlokal för typ 100 pers eller hur många vi nu var där inne samtidigt som max?) och hade handlat massa goda ostar och vin och fixat och donat. SÅ HIMLA FINT! TACK!

Nu känns det så roligt och skönt att boken äntligen är ute i världen. Vanliga människor har fått den och kan läsa den. Vanliga människor is the shit!

HOPPAS NI GILLAR DEN!

/ Johanna

PS. Om ni har bloggat får ni gärna lämna en länk i kommentarerna. I vanlig ordning missar man ju att ta foton på sina egna fester, så jag har typ två bilder.

PS2. Våra snygga klänningar kom från COS. Vi var tyvärr inte sponsrade.

Hej augusti!

Igårkväll sågs Lisa och jag på stan efter ett ovanligt långt kontaktuppehåll. Semester, ni vet. Och tydligen torp utan internet (Lisas). Ojojoj. Vi har haft en hel månad utan ens ett litet mejl, och det kändes lite konstigt för annars hörs vi nog ett par gånger i veckan. Jag kanske sätter igång och mejlar järnet nu bara därför?

Saker vi bla pratade om igår:
1) att det första exet av boken kanske kommer från trycket i veckan? Läs: vi hoppas det!
2) att vi ska ha releasefest den 30 aug. FEST! Vi måste börja knåpa ihop gästlistan.
3) att jag ska klippa mig den 19 aug. Okej, det var mest jag som pratade om det. Jag ser mycket fram emot det datumet för jag har sparat ut håret i sommar och det har varit jobbigt. (Känt från sociala medier.)
4) att man kanske nuförtiden kan åka till Berlin utan att kunna någon tyska?
Ja, och sen kom vi alltså in på diverse. Men hursomhelst, nu är det slut på semestrar, alla har internet igen, det är augusti och boksläpp närmar sig. Nu blir det mer fart här!

PS. Under sommaruppehållet här på bloggen så har Bokfreak publicerat en intervju med oss.

/ Johanna 

Slutkorret

Jag vet inte HUR många gånger jag har läst den här boken, men alldeles nyss blev det nog sista gången på flera veckor. Ada mejlade oss slutkorret. Alltså sista sista SISTA versionen som ska skickas till tryck på tisdag.
I måndags gick vi igenom allt tillsammans, och sen har vi hörts via mejl om uppskattningsvis 150 ärenden av arten "vi stryker "om" i den här meningen", eller "ska vi säga ngt om syrran", eller "ska det vara kursiv här?". Stort och smått att okeja. Mejlrekord på en vecka tror jag. Och nu är det klart. Det var en enda fråga kvar att svara på som rörde sista kapitlet. Mitt svar på den blev "OK".

Jag scrollade igenom allting baklänges sen för omväxlings skull (eftersom jag börjat läsa det där sista kapitlet), och gladdes åt att jag fortfarande tycker vissa grejer är skitroliga - fortfarande pga de många många genomläsningarna - men orkade inte petläsa. Se inte det som en kritik av hur bra / dålig den är, utan ta det bara som en helt naturlig reaktion när man har jobbat med något i ett par år och läst och läst och läst. För hur många böcker läser man annars om FYRTIO gånger? Exakt. Jag kan själv bara komma på 7 andra jag gjort det med.

Iallafall, hoppas nu att nästa gång jag läser "Vi måste sluta ses på det här sättet" så är det som en riktig bok, inbunden och snygg. Även om jag är superless på den för tillfället så längtar jag som en galning efter just det ögonblicket. Och sen... så himla spänd på vad den får för mottagande! Och vad den kommer att hitta för läsare! Och om de kommer att gilla Hanna och Jens!! Det blir skitspännande, allting!

Tryck! Tryck!

/ Johanna

Dags för första omskrivningen

I onsdags hade vi manusmöte med vår förläggare Ada, och gick igenom övergripande grejer i handlingen i manuset inför en första omskrivning. Alltså inget språkpill ännu, bara ändringar i vad som faktiskt händer i boken. Hur karaktärerna är. Vad de gör. Och sådär.

Så himla roligt!

Att få sitta i flera timmar och nörda ner sig i berättelsen och bara: "Men vad skulle hända om vi ändrade den här lilla yttepyttedetaljen, och lät Hanna göra så här i början istället?" och diskutera saker som: "Hur mogen och genomtänkt ska Jens vara i den här lilla yttepyttesituationen - egentligen?"

Nu skriver vi om, första vändan.

Det blir inga gigantiska ändringar i handlingen, bara små justeringar hit och dit och fram och tillbaka för att hitta rätt. Men "bara små justeringar" innebär ändå en hel del pill. Den där yttepyttedetaljen vi bestämde oss för att ändra i början, till exempel? Den fick konsekvenser i massor av kapitel framåt.

Är inne på kapitel tretton nu, och jobbar fortfarande med efterdyningarna av yttepytteändringen.

Men!

Det känns kul. Det blir bra. Det händer att frågan dyker upp om det inte är skitjobbigt och tråkigt att hålla på att bearbeta sin text så här, men nä. Det här - justeringarna och omskrivningarna och pillet - det är min bästa fas av skrivandet. Mycket lättare och roligare än det där första jobbiga jävla utkastet.

Och också: Så himla tacksamt med ytterligare ett par ögon (Adas i det här fallet) som kan granska berättelsen och tycka till, tänka, föreslå och styra upp. (Och, så klart. Ge oss syltkakor och säga heja!, heja!)

Grupparbete i sin finaste form, verkligen.

/Lisa

Okej, vi andas ut

Efter epilogen var klar skickade vi in manuset till Ada, vår förläggare. Hon har redan läst de första 120 sidorna eller vad det nu låg på när vi fick kontrakt, men det har ju kommit till mycket sen. Omskrivet och nyskrivet. Och yes, vi var nervösa när vi skickade in. Man är ALLTID det. Tänk om hon skulle tycka att andra halvan - den hon inte läst ett ord av förut - var helt värdelös och inte alls matchade standarden på den första. Herregud så jobbigt det skulle bli då. Vilket mastodontarbete. Jag såg hela sommaren bara försvinna i omskrivningar och ångest och tidsbrist.

Men. Idag kom ett första sms med respons. Hon gillade det jättemycket.
Jättemycket!!
Sån enorm lättnad!

Nu ska det ju komma väldigt mycket mer respons än ett sms, men det var ändå så himla himla skönt att få det där första lilla. Jag har andats ut och känt mig glad hela eftermiddagen!

Inte för att boken därmed är perfekt och inte behöver ändringar, det behöver alla böcker, men bara att det inte kom ett sånt här sms "hörni, vi måste boka in hela dagen för vårt manusmöte. Vi har massor att prata om....".
Det hade varit lite jobbigt. "Lite."

/ Johanna

Vad ska boken heta?

Idag har vi haft titelmöte på förlaget. Det var en ny grej för mig, hittills har jag alltid själv kommit på en titel (i ett tidigt skede, typ innan jag börjat skriva på boken nästan), och sedan har den hängt med hela vägen. Men nu kände vi ändå att det kunde vara på plats att diskutera den där arbetstiteln som vi lite hastigt och lustigt kom på för drygt ett år sedan. Hur bra funkar "Inte nu" som titel? Vad signalerar den?  Kan vi komma på någon annan titel som känns bättre?

Det var ett roligt möte, men svårt som farao är det ju. Alla (det vill säga jag, Johanna, förläggar-Ada och marknadsförings-Anna) hade med sig en lista med förslag på alternativa titlar. Alla meningar/ord som hade poppat upp i skallen som en tänkbar titel skulle med på listan. Även skitfåniga förslag, och urdåliga idéer. Sedan läste vi alla förslag högt för varann och diskuterade dem. Kan den här titeln funka? Eller den här? Om vi väljer den här - vad säger den i så fall om boken? Ger den rätt vibbar?

Nu har vi kommit så här långt: Boken ska få en ny titel. Och vi har sållat bland förslagen så att det finns fyra tänkbara alternativ kvar att välja mellan. Återstår bara "sova på saken" och "höras imorgon för beslut" alltså.

Känns just nu nästan oöverstigligt.

/Lisa aka Velpottan

PR-möte på förlaget

Precis innan den här julkoman slog till och hela världen tog julledigt hade vi det första PR-mötet på Gilla Böcker om boken. Så himla roligt! Det är ju länge kvar innan den ska komma ut (hösten 2013), men det hindrar ju inte att man redan nu funderar på hur man ska lansera den, om det finns något speciellt man kan göra för att nå ut till målgruppen, och bolla lite idéer kring marknadsföring och PR och sådär.

Det är ju alltid en avvägning, det där.

Om vi gör XX för att marknadsföra boken, och det kostar YY kronor - har det då så stor effekt att vi tror att det är värt det? Eller ska vi lägga marknadsföringsbudgeten på något annat, som funkar bättre?

Jag gissar att det är rätt olika från författare till författare hur mycket man vill vara inblandad i det här arbetet (man måste som författare egentligen inte bry sig alls), men jag, vi tycker att det här är minst lika kul/viktigt som att skriva själva boken. Kul/viktigt - och jättesvårt.

Nästa möte med förlaget blir i januari. Då ska vi prata om titeln - ska boken heta "Inte nu" eller ska den få en annan titel? Vi har fått i läxa att komma till mötet med en lista på andra förslag. De förslagen får enligt uppgift vara "exakt hur dåliga som helst", och just nu känner jag: tur det.

Det var det där med julkoman igen.

Och på tal om det, GOD JUL!

Vi hörs på andra sidan tomten.

/Lisa