Vi skriver ju varsin karaktär i den här boken, ni vet? Jag skriver tjejens (Hannas) kapitel och Johanna skriver killens (Jens) kapitel. Det betyder att jag är lite extra chef över Hanna, och Johanna är lite extra chef över Jens. Och blir vi osäkra på något karaktärsdrag hos huvudpersonerna när vi skriver så frågar vi chefen. Himla smidigt!
Till exempel hade vi följande mejlväxling i förra veckan, när jag skulle skriva ett kapitel där Hanna och Jens messar med varandra:
Du? Använder Jens smileys när han skriver sms?
Han anv smileys men han är ingen missbrukare. Det är inte smileys på varenda rad.
Exakt vad jag tänkte. Skriver han såna här saker då, om han försöker vara rolig:
*petar dig irriterande många gånger på armen* ???
Joo... men ev är han lite mer kortfattad i just skrift, och mer artikulerad irl. Tror helt enkelt inte han är nån Augustus Waters I SKRIFT om vi säger så. Fast den där grejen är inom gränsen för hans wit in writing.
Okej, bra!
*håller mig på mattan med wit in writing från och med nu*
Men dock! Han ÄR ju kul. Han är inte helt torr och en "okej, bra"-person i sms.
Herregud nej, hur skulle man (okej, Hanna) då kunna bli kär i honom?
Jag tycker inte vi behöver begränsa oss till "man" som Hanna som ska bli kär i honom. Man = alla. Och för att lyckas med det har man ju en skön humor. Korrekt!
Vi får väl se om det blir några smileys och *grejer inom stjärnor* i den färdiga boken sedan (redaktören har ju ett ord med i spelet också så småningom). Men det är hur som helst 1. Bra och 2. Roligt att man har en karaktärschef att vända sig till när man sitter där och känner sig osäker i skrivandet. Det är ju viktigt att det blir rätt, sånt här. Så att Jens inte beter sig/pratar på ett sätt när jag skriver och på ett helt annat sätt när Johanna skriver, menar jag. De är ju inne och interagerar i varandras kapitel, nämligen, de två huvudpersonerna.
/Lisa
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar