Idag har vi träffats och planerat nya kapitel, jag och Johanna. Vårt näst sista sånt möte. HÖRDE NI?!? Vi är snart klara! (Med första utkastet, då. Naturligtvis.) Så himla underlig känsla ändå.
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
Ni kommer sääääkert på nåt.
SvaraRaderaÄr det okej om det där "sääääkert" är 300 sidor mys utan några direkta konflikter? För det var det vi kom fram till när vi satt och spånade vidare på den här historien i del 2. Bara för att VI gillar dom. Allt måste ju inte vara actionfyllt eller hur? Jag gillar att läsa om roliga middagar och folk som fikar och handlar och sånt ju.
SvaraRadera/ Johanna
Jaa, gärna 300 sidor mys utan intriger/konflikter. Tycker alltid att sluten är för korta eftersom det nästan alltid slutar precis när allt har blivit bra. Därför såg min helg ut såhär: läste ut "Allt jag säger är sant" och älskade. Sen läste jag "Välkommen hem" och blev helt såld, så direkt när jag var klar var jag tvungen att börja om och läsa den en gång till för att få vara kvar i deras liv ett tag till. Och jag kommer nog att läsa om största delen av "Allt jag säger är sant" också. Fatta peppen inför er gemensamma bok! Tackochhej
SvaraRaderaFrida, du låter ju som vår ideala läsare! / Johanna
Radera