Dags för första omskrivningen

I onsdags hade vi manusmöte med vår förläggare Ada, och gick igenom övergripande grejer i handlingen i manuset inför en första omskrivning. Alltså inget språkpill ännu, bara ändringar i vad som faktiskt händer i boken. Hur karaktärerna är. Vad de gör. Och sådär.

Så himla roligt!

Att få sitta i flera timmar och nörda ner sig i berättelsen och bara: "Men vad skulle hända om vi ändrade den här lilla yttepyttedetaljen, och lät Hanna göra så här i början istället?" och diskutera saker som: "Hur mogen och genomtänkt ska Jens vara i den här lilla yttepyttesituationen - egentligen?"

Nu skriver vi om, första vändan.

Det blir inga gigantiska ändringar i handlingen, bara små justeringar hit och dit och fram och tillbaka för att hitta rätt. Men "bara små justeringar" innebär ändå en hel del pill. Den där yttepyttedetaljen vi bestämde oss för att ändra i början, till exempel? Den fick konsekvenser i massor av kapitel framåt.

Är inne på kapitel tretton nu, och jobbar fortfarande med efterdyningarna av yttepytteändringen.

Men!

Det känns kul. Det blir bra. Det händer att frågan dyker upp om det inte är skitjobbigt och tråkigt att hålla på att bearbeta sin text så här, men nä. Det här - justeringarna och omskrivningarna och pillet - det är min bästa fas av skrivandet. Mycket lättare och roligare än det där första jobbiga jävla utkastet.

Och också: Så himla tacksamt med ytterligare ett par ögon (Adas i det här fallet) som kan granska berättelsen och tycka till, tänka, föreslå och styra upp. (Och, så klart. Ge oss syltkakor och säga heja!, heja!)

Grupparbete i sin finaste form, verkligen.

/Lisa