Gissa vem som just skickade sitt ALLRA SISTA KAPITEL i detta manus till sin medförfattare, då? Gissa det, gissa det, GISSA DET?!?
Svar: JAG!!!
(Ja, det var skissartat, och ja, jag kommer vilja skriva om det imorgon, men tyst nu.)
JAG ÄR KLAR!
Nu ska jag ev dricka skumpa med mig själv.
/ Lisa
torsdag 28 februari 2013
fredag 22 februari 2013
The end, nästan, på väg iallafall
Idag ska vi planera slutet på boken.
IDAG SKA VI PLANERA SLUTET PÅ BOKEN!
Var tvungen att skriva det två gånger för att det är så ... otroligt? Japp! TJOHO!
Ska nu bara skriva sista snutten på mitt sista kapitel inför den här vändan så det är fixat innan vårt planeringsmöte.
/ Johanna
måndag 11 februari 2013
Några platser kvar på nybörjarskrivkursen den 23-24 mars!
Vi har fått ett par återbud, så är du intresserad av en helgkurs för vuxna nybörjare? Jag vet en jättebra! Kolla här bara. Pepp, inspiration och kunskap om hur man fortsätter sen på egen hand utlovas. Plus godis och skratt, för det blir det alltid. Brukar bli så himla bra helger, det där faktiskt. Vi ses? Ja!
torsdag 7 februari 2013
Slutet i sikte
Idag har vi träffats och planerat nya kapitel, jag och Johanna. Vårt näst sista sånt möte. HÖRDE NI?!? Vi är snart klara! (Med första utkastet, då. Naturligtvis.) Så himla underlig känsla ändå.
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
"Jag blir lika förvånad varje gång jag skriver en bok", sa Johanna. "Varje gång tänker jag att jag aaaaldrig kommer att få ihop det. Och sedan, helt plötsligt, så bara: Men!?! Nu är jag ju nästan klar!?! Jag ser slutet!"
Rätt konstigt egentligen. Vi har ju vetat hur själva historien ska sluta i en evighet. Ändå känner jag också precis som Johanna när jag inser att vi faktiskt snart är där - helt överrumplad. Det gick! Vem kunde ana?
Jag känner mig 1. Nöjd och 2. Redan vemodig över detta. Okej att vi har hundra år av omskrivningar och redigeringar och sånt kvar sen (utöver slutet då, som alltså inte finns ännu, även om jag verkligen tar ut segern i förskott, som ni ser). Men sen, då? Är det slut sen? SKA JAG BEHÖVA KLARA MIG SJÄLV?!?
Verkar tråkigt.
/Lisa
tisdag 5 februari 2013
Imorgon? Luuugnt!
Mejlade nyss ett nytt kapitel till Lisa. Jag ligger ett efter så jag väntade att det skulle tjonga in nytt från henne inom 5 min som det brukar. (Sjukt irriterande är det ju.)
Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."
Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.
Tar en påtår på det.
/ Johanna
Jag gick och tog en kopp te. Kollade twitter. Bla bla. 10 min gick. Inget hände. Mejlade henne "Hallå?! Vad gör du?? När kommer det?".
Hon: "Förhoppningsvis imorgon."
Gud. Så. Skönt.
Jag är Dagens Författare.
Tar en påtår på det.
/ Johanna
tisdag 29 januari 2013
Man måste sikta högt
Jag är ett stort fan av att bli så imponerad av andra skitbra böcker att jag blir BÅDE avundsjuk och sporrat inspirerad, så igår när jag läste John Greens "The fault in our stars" för cirka 3:e gången messade jag Lisa.
Och hon svarade såklart:
Nu har vi ett mål.
Och har ni inte läst John Greens bok så har ni också ett mål. Den har precis kommit på svenska och heter då "Förr eller senare exploderar jag". Jag gillar varken den titeln eller den svenska framsidan, men strunt i det. Läs boken.
/ Johanna
"Sen ska vi snärta till Hanna och Jens i mer Augustus Waters-style! Kommer bli skitbra!"
Och hon svarade såklart:
"Ja-a! Det ska vi. Och ja-a! Det kommer det."
Nu har vi ett mål.
Och har ni inte läst John Greens bok så har ni också ett mål. Den har precis kommit på svenska och heter då "Förr eller senare exploderar jag". Jag gillar varken den titeln eller den svenska framsidan, men strunt i det. Läs boken.
/ Johanna
torsdag 24 januari 2013
Igång på allvar
Ni skulle sett Johannas min idag när vi satt och planerade nya kapitel och jag kläckte ur mig att "Nu! Nu känns det som om vi verkligen kommit igång med den här boken."
Nu?!? sa inte Johanna då, men hon tänkte det. 238 sidor in i manuset, och mer än ett år efter vi började skriva?!? Hur trögstartad är du?!?
Men alltså, jag menade inte så. Inte riktigt så i alla fall. Jag menade mer: Nu flyter det på ännu lättare än innan. Nu har vi lärt känna Jens och Hanna som vi skriver om, och behöver inte uppfinna hjulet på nytt varje gång de ska säga eller göra något, nu vet vi ju hur de är, hur de pratar, hur de beter sig. Och det märks inte bara när vi skriver, det märks när vi pratar med varann också. Som om Hanna och Jens vore våra verkliga kompisar, som bara just nu råkar befinna sig någon annanstans än vid vårt fikabord. "Hanna hade verkligen en tuff dag igår. Stackarn." Eller som att de var våra egna barn, typ. "Men å, säg inte så om Jens! Han skulle aldrig..."
Det är roligt. Och jag har redan börjat få separationsångest. Kommer sakna att få hänga med dessa två personer sen när boken är färdig.
/Lisa
Nu?!? sa inte Johanna då, men hon tänkte det. 238 sidor in i manuset, och mer än ett år efter vi började skriva?!? Hur trögstartad är du?!?
Men alltså, jag menade inte så. Inte riktigt så i alla fall. Jag menade mer: Nu flyter det på ännu lättare än innan. Nu har vi lärt känna Jens och Hanna som vi skriver om, och behöver inte uppfinna hjulet på nytt varje gång de ska säga eller göra något, nu vet vi ju hur de är, hur de pratar, hur de beter sig. Och det märks inte bara när vi skriver, det märks när vi pratar med varann också. Som om Hanna och Jens vore våra verkliga kompisar, som bara just nu råkar befinna sig någon annanstans än vid vårt fikabord. "Hanna hade verkligen en tuff dag igår. Stackarn." Eller som att de var våra egna barn, typ. "Men å, säg inte så om Jens! Han skulle aldrig..."
Det är roligt. Och jag har redan börjat få separationsångest. Kommer sakna att få hänga med dessa två personer sen när boken är färdig.
/Lisa
Några platser kvar på nybörjarkursen i mars
Skrivkursen för nybörjare 23-24 mars (för vuxna) fylls på med nya anmälningar varje dag. Om du funderar på att gå den, tänk snabbt!
söndag 20 januari 2013
Denna våran tegelsten i vardande
Just nu:
31 kapitel.
231 sidor.
59 693 ord.
326 690 tecken inkl mellanslag.
Och inte är vi framme i upplösningen.
/ Johanna
31 kapitel.
231 sidor.
59 693 ord.
326 690 tecken inkl mellanslag.
Och inte är vi framme i upplösningen.
/ Johanna
torsdag 17 januari 2013
Och boken ska heta...
*trumvirvel*
Det känns bra med den nya titeln, tycker vi. Alldeles lagom lång och härlig! Och vi hoppas att den tillsammans med omslaget (som också är på gång) kommer att bilda en fin enhet, signalera rätt saker och locka till läsning så småningom.
Bara själva grejen att titeln är spikad och omslagstänket är påbörjat tycker jag känns som ett lyft, förresten. Det blir så mycket lättare att föreställa sig dagen då boken faktiskt kommer att finnas färdig när man har ytan klar på något vis.
/Lisa
Vi måste sluta ses på det här sättet
Och därmed har vi också flyttat bloggen hit och gjort om här inne! (Uppdatera gärna era bokmärken och RSS-prenumerationer.)Det känns bra med den nya titeln, tycker vi. Alldeles lagom lång och härlig! Och vi hoppas att den tillsammans med omslaget (som också är på gång) kommer att bilda en fin enhet, signalera rätt saker och locka till läsning så småningom.
Bara själva grejen att titeln är spikad och omslagstänket är påbörjat tycker jag känns som ett lyft, förresten. Det blir så mycket lättare att föreställa sig dagen då boken faktiskt kommer att finnas färdig när man har ytan klar på något vis.
/Lisa
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)